Väntans dag 839 om en fråga som kan påverka valutgången

839839_gruppbild_webbklar

Dag 839. Den siffran fanns i alla fall på våra flygblad i morse när vi som vanligt var på plats utanför regeringsbyggnaden Rosenbad i Stockholm. Kravet: Det nu i regeringskretsen så välkända, det så viktiga för många i samhället och det som riksdagen faktiskt vill ha: En förstärkning av diskrimineringslagen som slår fast att brister i tillgänglighet är diskriminering.

I morse lämnade jag själv ett flygblad till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd som visade sig ha koll på det journummer som Anders Borg kan ringa för att boka in en tid med Torsdagsaktionen, när han får en lucka. Och där verkar en symbolik ligga som är genomgående i hela den här frågan. Väntan. Väntan på lag, Och väntan på att Anders Borg ska ha tid. Det är nämligen där bromsen måste finnas. Regeringens besked har ju varit att man vill ha lagstiftning men först räkna kostnader. Så har man också gjort i något som snart börjar bli 1.000 dagar….

Även en förbipasserande moderat partisekreterare fick flygbladet av mig i morse. Kent Persson kan som sådan göra mycket nytta genom att berätta i statsrådskretsen hur viktigt det är att frågan klaras ut så att beskeden kan vara tydliga till väljarna. Jag anar att antalet valstrateger som tror att funktionshindersfrågor kommer att avgöra val är få. Men då ska man beakta att det är en stor grupp väljare som berörs. Den krets som kan intressera sig i frågan om diskrimineringsförbud är därför omöjlig att blunda för. En så stor grupp som personer med funktionsnedsättning, deras anhöriga och vänner, deras arbetskamrater och alla dem som i övrigt engagerar sig i frågor om mänskliga rättigheter KAN avgöra regeringsbildandet efter valdagen.

Den som minns hur blogginlägget ”Sveket” i valet 2010 gjorde att sjukförsäkringsfrågan lyfte som viktig valfråga och kanske till och med avgjorde utgången, kan inte blunda i frågan om diskriminering och tillgänglighet. Moderaterna själva har skrivit:

Alla former av diskriminering innebär hinder mot ett öppet och inkluderande samhälle. Vår politik syftar därför till att motverka diskriminering i alla dess former. Vi håller i grunden med om att bristande tillgänglighet kan ses som en form av diskriminering, men innan vi kan ta ställning till en sådan reform måste först de ekonomiska konsekvenserna noga utredas.

Nära 1.000 dagar är nog. Nära 1.000 dagar måste ses som mer av medvetet utdraget utredande än seriösa överväganden. Det är kanske dags att, som Folkpartiets Mathias Sundin så klokt skrev i en debattartikel:

”Vi kan inte vänta längre. I flera länder kan man se att detta går att hantera, och till och med bli lönsamt. Sverige ligger långt efter och nu vilar det ansvaret tungt på Moderaterna. Självfallet vill vi slippa göra upp utanför Alliansen, men nu går det inte att vänta längre”.

Nej. Rätt så.

Läs mer: SRF som tagit gruppbilden ovan, skriver om torsdagsaktionen