Tillgänglighet, torsdagsaktion och ministeruppvaktning

tillgEtt debattinlägg i tidningen Dagens Samhälle väcker min uppmärksamhet. Undertecknare är företrädare för Stockholms Stad och Borås Stad och temat är tillgänglighet men också jobb för den som har en funktionsnedsättning. Debattinlägget är viktigt också därför att det har undertecknats av företrädare för båda de politiska blocken, Ewa Samuelsson, biträdande socialborgarråd (KD), Stockholm och Lena Palmén, kommunalråd (S), Borås. De skriver det tillsammans med Carl Älfvåg, Generaldirektör för myndigheten Handisam.

Budskapet är att Sveriges kommuner måste göra mycket mer för att förbättra tillgängligheten. I artikeln utgår skribenterna från de analyser som görs av läget i kommunerna.

”Några nedslag: Nästan hälften av befolkningen undviker caféer och restauranger där ljudmiljön är dålig. Bara ett av tio socialkontor och hälften av vårdcentralerna i landet har förbud mot parfym, vilket skapar problem för personer med allergi. Nästan fyra av tio idrottsanläggningar är otillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Inte ens fyra av tio kommuner beaktar tillgänglighet när de genomför insatser för arbetslösa.”

Av nuläget drar man ett par viktiga slutsatser om de två stora utmaningarna framöver:

• Minska arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning. Offentlig sektor, inte minst kommunerna, måste vara en förebild gentemot näringslivet och anställa fler personer med funktionsnedsättning.

• Förbättra den fysiska tillgängligheten ytterligare. Enligt lag ska så kallat enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på allmänna platser åtgärdas. Här återstår fortfarande mycket arbete i de flesta kommuner.

”Fler kommuner måste ta frågor om tillgänglighet och delaktighet på allvar”, lyder avslutningsorden. Förhoppningsvis är inlägget ännu ett tecken på att frågor om mänskliga rättigheter i vårt land blir allt viktigare i samhällsdebatten. Det verkar som fler inser att en politik som inte förmår pressa arbetslösheten i stora grupper och som inte har fokus på bland annat arbetslösheten hos grupper med en funktionsnedsättning inte med trovärdighet kan benämnas en ”hel jobbpolitik”.

När det gäller tillgänglighet har Sverige ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I den löper samhällets utformning, som tillgänglighet och användbarhet, som en röd tråd. Med sin underskrift av konventionen har Sverige åtagit sig ett omfattande arbete för att ställa om samhället så att alla har en praktisk möjlighet att bli delaktiga, involveras och inte stängas ute. Den svenska riksdagen har förstått allvaret och av regeringen begärt en proposition med lagstiftning att brister i tillgänglighet är diskriminering. Det har länge krävts av funktionshinderrörelsen i Torsdagsaktionen.

Hur det blir med den saken är oklart. I regeringens förteckning över kommande propositioner finns ingen antydan. Men statsrådet Erik Ullenhags ord var tydliga i riksdagen i höstas. ”Regeringen avser att återkomma till riksdagen”. 801 dagar har funktionshindersrörelsen väntat utan att något har presenterats. Därför har funktionshinderrörelsen i Torsdagsaktionen begärt att få träffa finansminister Borg och statsrådet Erik Ullenhag under en uppvaktning om tillgänglighetsfrågan.

Vad det handlar om beskrivs bra i artikeln från Ewa Samuelsson, Lena Palmén och Carl Älfvåg.

”Viktigast är dock den mänskliga aspekten, nämligen vilket samhälle vi vill skapa. Vi anser att det varken är rimligt eller värdigt att utesluta delar av befolkningen från samhällsgemenskapen och arbetsmarknaden.Utmärkt formulerat!

Bilden ovan är hämtat från rapporten ”Jodå. Tillgänglighet lönar sig. (Vi har räknat på det.)”. Om det är kostnadsskäl som gör att propositionen dröjer, vilket inte är osannolikt, kan rapporten vara mycket lämplig att läsa…