Etikettarkiv: Val 2018

Ordförandebloggen – Tack Lika Unika!

Tack Lika Unika!

För tre år sedan, så här i slutet av maj månad, hade jag det stora förtroendet att väljas till ordförande för Lika Unika. Det har varit intensiva, lärorika, slitsamma och glädjefyllda år och jag vill tacka för att jag tillsammans med er fått vara en liten pusselbit i denna fina samarbets
organisation, en ära minst sagt.

Vi lever i en tid av tekniska landvinningar och förbättrade levnadsvillkor. Samtidigt omges vi av mörka rubriker, både i omvärlden och i vår närhet, också in på bara skinnet utifrån neddragningar och tillbakagång när det gäller möjligheten att leva som andra. Vi lever på många sätt i en paradox. Det ska bli intressant att se hur framtiden återberättar, analyserar och också dömer oss och vår tid. Mitt i detta har Lika Unika en viktig uppgift och en roll att fylla, en viktig plats i svensk funktionshinderrörelse och inte minst i svensk MR-rörelse.

Alla är vi lika unika och mänskliga rättigheter ska gälla alla. Vi ska kunna delta i samhällslivet, göra våra egna val, bestämma över vår tillvaro – oavsett om vi uppfyller normen om funktionalitet eller inte. Att personer med funktionsnedsättning är en naturlig del av den mänskliga mångfalden är inte bara självklart, det slås också fast i FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi människor har, i just detta att vi är människor, så mycket gemensamt. Skrapar man på ytan och har ett nyfiket sinnelag så blir det uppenbart att de där stämplarna, facken och kategoriseringarna vi lätt kan hamna i blir allt mindre framtränade när vi lär känna varandra. Det gäller också inom rörelsen. Samma berättelser om utestängning, om exkludering, om kamp för rätten till delaktighet, kamp för att räknas med, kamp för att få föra vår egen talan kommer igen överallt. För några veckor sedan var vi från Lika Unika och medlemsförbunden på Historiska Museet och såg utställningen ”100% kamp – Sveriges historia”. I samtalen vid den efterföljande middagen framträdde likheterna trots skilda erfarenheter så tydligt och ännu en gång påmindes vi om att vi har mer som förenar än som skiljer oss åt, om vikten av att se det och att använda oss av våra gemensamma drömmar även om de inte ser exakt likadana ut i varje detalj.

Jag har precis läst ut Margareta Perssons bok ”Gamla synsätt spökar än” om funktionshinder genom tiderna. Den är, liksom utställningen 100% kamp, tung att ta till sig. Men den påminner också om att förändring är möjlig. Jag tror vi måste kunna vår historia, jag tror vi måste känna till också det mest smärtsamma, det som gör att man inte orkar läsa mer än några sidor i taget för att det letar sig under huden. Jag tror vi måste veta vad som ligger bakom för att kunna förändra vår framtid. Och vi behöver sätta levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning i relation till strömningar i samhället i övrigt, i relation till livsvillkoren generellt för personer utan funktionsnedsättning.

Vi står inför en valrörelse. Ja, den har väl egentligen redan börjat. För oss som samhällsengagerade och politiska nördar borde det vara högtid. Samtidigt tror jag att vi är många som är oroade för utvecklingen av det politiska samtalet och av de politiska vindar som blåser, oroade för vilket valresultat det kan komma att bli. Därför är det så viktigt att vi som står för alla människors lika värde, vi som står för icke-diskriminering, vi som står för mänskliga rättigheter inte backar, inte är tysta, utan istället tar plats och anger riktning.

Åren går lätt in i varandra och ibland kan det kännas som om vi gör precis samma sak om och om igen, som om allt vi gör är att stå och stampa. Jag har under början av det här året haft anledning att extra noga gå igenom och sätta mig in i Lika Unikas utveckling under den tid som passerat sedan bildandet. Åtta och ett halvt år är en kort tid för en folkrörelse, men fram träder en bild av en samhällsförändrare som definitivt inte står och stampar. Fram träder en bild av något helt annat. En bild av en liten uppstickare, om än bestående av flera av funktionshinderrörelsens äldsta förbund med stolta traditioner och lång historia. En uppstickare som tar för sig, hittar sin roll och som i dag – inte ens ett decennium efter bildandet – blivit en efterfrågad samtalspartner och aktör. Det tycker jag att vi alla ska vara stolta över och påminna oss om när det ibland kan upplevas motigt i vårt gemensamma uppdrag för förändring.

Några påtagliga framgångar under den tid Lika Unika funnits och vilka Lika Unika definitivt varit en viktig del av är bland annat att vi nu står i begrepp att äntligen också i Sverige få en oberoende MR-institution, något som funnits med i Lika Unikas arbete från början. Att det äntligen pågår en översyn av det stigmatiserande begreppet och synsättet ”nedsatt arbetsförmåga” något som Lika Unika kämpat för i alla år. Att bristande tillgänglighet sedan 2015 är en diskrimineringsform och att undantaget för företag med färre än tio anställda, vilket var en kompromiss för att få igenom lagändringen, sedan början av maj är borttaget. Att funktionsmaktsordningen finns i instruktionen till nybildade Jämställdhetsmyndigheten. Att Lika Unika för första gången är officiell programarrangör vid MR-dagarna i höst. Och sist men inte minst, att vi står inför projektstart av Lika Unika Akademi – vårt första Arvsfondsprojekt, med syfte att utbilda oss själva för att sedan kunna utbilda civilsamhället i övrigt, myndigheter och näringsliv, om funktionshinderperspektivet och Agenda 2030.

Min uppmaning till Lika Unika och till medlemsförbunden nu när jag tackar för mig blir:
Ta vara på dessa positiva och starka vindar av engagemang och framsteg som trots mörka tider blåser för mänskliga rättigheter, använd dem.
Ta vara på Lika Unika, nyttja kraften i så väl den gemensamma samlade kunskapen hos förbunden som i Lika Unika som etablerad aktör på MR-området.
Ta vara på kraften i Cross Disability, det är tillsammans vi förändrar framtiden, tillsammans inom Lika Unika och tillsammans med andra inom funktionshinderrörelsen och också inom MR-rörelsen i stort.

Lycka till med allt det spännande som står för dörren.
Vi ses på barrikaderna i kampen för mänskliga rättigheter!

Med stort tack till Lika Unikas medlemsförbund, styrelse och kansli för åren som gått.

Maria Johansson
ordförande för Lika Unika 2015-2018

Partierna har ansvar för att demokratin gäller alla!

”Valrörelsen ska vara tillgänglig för alla”. Det var budskapet från Lika Unika i en debattartikel den 26 mars 2018. Det var samtidigt den sista dagen för partierna att söka pengar från staten för särskilda insatser i valrörelsen i år. Resurser för att nå målgrupper. Pengar för att kommunicera och informera. Aktiviteter för att synas bland väljarna. Så tänker säkert en och annan partiföreträdare och kampanjledare om pengarna. Men det har också allvarligare perspektiv än så. Det handlar om mycket mer än valaktivitet. Det handlar om demokratins själ och funktion, om engagemang för alla och om delaktighet för alla.

Det framförs alltför sällan i debatten men för några är demokratin fortfarande inte fungerande. Redan de gamla skolböckernas uppgifter om en allmän rösträtt 1921 var faktiskt fel även om nu kvinnor och män hade rätt att rösta. Den sista formella inskränkningen av rösträtten togs bort 1989 när riksdagen avskaffade omyndigförklaring.

Bra så, men fortfarande utestängs människor från att rösta. I Sverige. Det handlar om vallokaler som är otillgängliga, trots nya regler som ska garantera tillgängligheten. Det handlar om sättet att rösta i personval där den som har funktionsnedsättning och som behöver hjälp med röstningen inte kan rösta med bibehållen rösthemlighet som andra. Listan på faktorer som utestänger kan göras längre än så.

Men låt oss samtidigt vara överens om att demokrati är mycket mer än det formella att rösta. Demokrati, folkstyre, handlar om mycket mer än att bara lägga sin valsedel på valdagen. Det handlar också om att få information, om att kunna ha dialog med de partier och kandidater som vill ha ens röst, om att kunna följa debatter och få belysning  i sakfrågor genom mediernas rapportering, om att själv kunna söka kunskap och information om de politiska vägvalen och om att själv kunna kandidera till ett uppdrag.

Det sistnämnda är viktigt och handlar om att alla grupper har rätt till sina företrädare. Det måste handla om ”hela kedjan”. Från att förändra värderingar så att man accepteras och får möjlighet att bli förtroendevald till sådant som gör kommunikationen möjlig eller att man med stöd av personlig assistans eller ledsagare kan sköta sitt uppdrag. Eller något så basalt som att mötet hålls i en tillgänglig sammanträdeslokal. Demokratiutredningen visade exempelvis att endast 57 procent av lokalerna som används för nämndsammanträden är helt tillgängliga. Där har partierna också ett ansvar för att tillgängligheten blir bättre, genom sina maktpositioner i kommunerna.

Det här kräver att partierna tar ytterst allvarligt på frågor om tillgänglighet. Det kräver insikt om att varje utebliven åtgärd som skulle öka tillgängligheten i stället utestänger. Det kräver kunskap om att det finns väljare som bara kan ta del av politiska budskap om det finns skriv- eller teckenspråkstolk och en fungerande teleslinga. Direkttextning av valdebatter, lättlästa utgåvor av informationen, valbroschyrer i inlästa format och tillgängliga på punktskrift är annat som faktiskt måste bli självklart och bli vardag för partierna att ha koll på.

Det är bra med särskilda pengar från staten, som är fallet med de som nämns ovan. Men, som Lika Unikas företrädare tar upp i artikeln: ”Det måste vara en naturlig del i partiernas ordinarie valbudgetar.” 

Det sägs ibland att demokratin måste återvinnas, att den inte kan tas för given.  Det stämmer. Den som ser sig om i världen, och även i Sverige, kan få tydliga bevis för det. Inte minst i tider av kris, arbetslöshet och försvagad välfärd lämnas det politiska fältet öppet för demokratins motkrafter. Enkla lösningar, grupper som ställs mot varandra och inte sällan en blind tro på starka ledare (oftast män) ses där som en väg ut ur elände och svårigheter. Uttrycket stämmer:  demokratin måste alltid återvinnas. Även i Sverige.

Och för några, exempelvis för många väljare med funktionsnedsättning, handlar det faktiskt om att införa rösträtten och utveckla demokratin.

Brev till partierna om tillgänglig valrörelse:

Lika Unikas ordförande Maria Johansson har följt upp debattartikeln i Altinget med ett brev till partisekreterarna om tillgängligheten i valrörelsen. Läs brevet på hemsidan.

Länk till artikeln på Altinget