Etikettarkiv: mänskliga rättigheter

FN-kritik som ställer krav på handling!

Side event 2014 2(Bilden från FN i Geneve och funktionshindersrörelsens side event för kommittén vid förhöret med den svenska regeringen i april)

Så har FN:s övervakningskommitté äntligen kommit med sina rekommendationer till Sverige. Det är en viktig del i granskningen av hur Sverige lever upp till FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) som vi har utfäst oss att genomföra i Sverige. Ett gediget material från såväl den svenska regeringen som från Lika Unika och övriga funktionshindersrörelsen i Sverige har funnits med som underlag i FN-granskningen. FN-kommittén lämnar några uppskattande kommentarer och beröm men också skarp kritik på viktiga områden.

Till det positiva som kommittén lyfter fram hör teckenspråkets status, det integrerade utbildningssystemet och rätten i den nya skollagen att överklaga beslut om särskilt stöd i skolan. Sverige får också uppskattande ord om ny lagstiftning när det gäller allmänna val och åtgärder för att förbättra valsystemet. Sverige beröms också för initiativen att föra in funktionshindersperspektiv i internationellt arbete.

De kritiska punkterna i FN:s kommentarer följs av tydliga rekommendationer till förbättringar av politiken:

–  FN kritiserar regeringens förslag till undantag i den nya diskrimineringslagen om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Sverige bör, säger FN. se över exempelvis att företag med färre än 10 anställda ska undantas från lagen i regeringens förslag.

– FN känner oro för hur de svenska kommunerna lever upp till konventionens innehåll och över den frivillighet som gäller i uppföljningsarbetet. Sverige uppmanas att se över uppföljningen så att den omfattar alla konventionens områden, inte bara på några utvalda områden.

–   FN rekommenderar att Sverige garanterar att barn med funktionsnedsättning får komma till tals i frågor som berör dem.

– För att skapa bättre förutsättningar för jobb till personer med funktionsnedsättning uppmanar FN den svenska regeringen att bland annat genomföra förslagen i den så kallade Funka-utredningen. FN vill också att Sverige ser över begreppet ”Nedsatt arbetsförmåga” som används inom arbetsmarknadspolitiken.

Till rekommendationerna hör också andra viktiga punkter som funnits med i bland annat Lika Unikas förslag och kommentarer till FN, såväl i skriftlig form som vid de seminarier vi har genomfört för kommittén i Geneve. Det handlar bland annat om att äntligen inrätta en oberoende MR-institution som ska att främja, skydda och bevaka arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. Här finns också en uppmaning från FN om insatser för att öka kunskaperna om konventionen i samhället.

FN betonar också att det är olyckligt att samordningsansvaret för funktionshinderspolitiken fortfarande ligger på Socialdepartementet i stället för där frågor i övrigt om mänskliga rättigheter och diskriminering hanteras. (Idag Arbetsmarknadsdepartementet). En förändring på den punkten skulle verkligen vara ett tydligt uttryck för det efterlängtade paradigmskifte vi så väl behöver i synen på personer med funktionsnedsättning: ”Från patient till medborgare”!

Det är således en gedigen lista på förbättringsområden som Sverige har fått av FN-kommittén. De utgår alla från samhällsområden där det fortfarande finns brister och som påverkar människors vardag och liv. Det är upp till politiken att ta till sig FN:s rekommendationer, återkomma med skarpa förslag och inte minst att konkret göra levnadsvillkoren bättre för människor. Här har funktionshindersrörelsen ett ansvar för att pressa på politiken, utifrån FN:s rekommendationer. Och en fråga för detta år 2014: Vågar man hoppas att några av punkterna också uppmärksammas i den kommande valrörelsen?

Läs mer:
Lika Unikas avdelning om FN-granskningen på vår hemsida
Sveriges Radios Ekot uppmärksammar frågan.
Hörselskadades  Riksförbund skriver om FN-rapporten

Riksdagsdebatt 26 februari

riksdagen

 

 

 

 

Det kom upp en viktig nyckelfråga i dagens riksdagsdebatt om funktionshinderspolitiken. ”Går utvecklingen åt rätt eller fel håll när det gäller levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning”? Den som väljer att besvara frågan med ett ”ja” lutar sig möjligen tillbaka och drar slutsatsen att det mesta som kan göras redan är gjort. Ser man å andra sidan en utveckling i fel riktning kräver det förslag och initiativ för att ”vända skutan”.

Var hittar man svaren? Ja, det första är nog att fråga dem som är berörda, antingen direkt eller genom de organisationer som företräder dem. En annan tillförlitligt källa är måhända mer ”byråkratisk” men inte fel för det. De kartläggningar som våra myndigheter gör av utvecklingen och de analyser som också tas fram av Handisam. Den senare skriver i sin lägesrapport från förra året först om hur personer med funktionsnedsättning på område efter område har sämre levnadsvillkor och kommer sen till slutsatsen: ”Uppföljningen visar att utvecklingen mot de beslutade inriktningsmålen och delmålen går för långsamt” .

En väsentlig skillnad mellan ”går för långsamt” och ”går bakåt” kanske. Men oavsett det så känns det in på många människors skinn hur stödet i form av assistans försämras, hur färdtjänsten brister, hur svårt det kan vara att få ge av sin kompetens och kunskap på arbetsmarknaden och hur stödet till den elev som har behov av lite extrastöd blir sämre.

För långsamt” eller ”går bakåt”? Ja, på ett sätt står det i alla fall rejält stilla och det handlar om det viktiga paradigm- och värderingsskifte som verkligen måste till. ”Mänskliga rättigheter och inte ett ensidigt vård- och omsorgstänkande i synen på människor med en funktionsnedsättning eller som det en gång döptes till i en proposition: ”Från patient till medborgare”. Det är en av konventionens viktigaste syften och samtidigt ett område som knappast visar på några avgörande framgångar än så länge.

Dagens debatt behandlade ett motionsbetänkande om en rad områden där ledamöter lagt förslag. Motionerna avslogs allihop, oftast med hänvisning till att det ena eller det andra redan görs eller planerar att göras. Här fanns frågor om assistans, om ledsagarservice, om glasögon till barn, om tillgänglighet och om att arbeta ”skarpare” med att implementera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) i Sverige.

Några nyheter bjöd debatten knappast på men ska man minnas något var det kanske ledamöternas hyllningar till Torsdagsaktionens kamp för att diskrimineringslagen ska skärpas när det gäller bristande tillgänglighet. Och en annan sak under debatten är värd att uppmärksamma: Den granskning av Sveriges funktionshinderspolitik som FN nu gör omnämndes vid flera tillfällen, något som kanske betyder att granskningarna får en direkt påverkan på hur vi diskuterar funktionshinderspolitiken i Sverige. Du kan för övrigt läsa mer om FN-granskningen på Lika Unikas hemsida.

#Funkpol utanför politikens finrum

bild riksdagshemsidaIgår var det partiledardebatt i Sveriges riksdag. Med stort engagemang debatterade de ledande politikerna frågor som de (antagligen) tyckte var viktiga inför valen detta år. Till de frågorna hörde verkligen inte #funkpol och inte heller frågor om mänskliga rättigheter i Sverige utifrån ett bredare perspektiv. Det är dåligt och det är mycket olyckligt. Sägas ska att statsministern ändå använde ordet ”funktionshinder”. Det var i en kort analys av hur det ser ut på arbetsmarknaden. Fredrik Reinfeldt sa om gruppen arbetslösa i Sverige:

En av fem har olika former av funktionshinder. Många av dem stod tidigare helt utanför arbetsmarknaden. Nu är de en del av det som vi vill åstadkomma med vår verktygslåda, att hjälpa dem att få jobb.

Det var allt. Reinfeldt kunde förstås ha utvecklat resonemanget mycket mer. Detsamma gäller övriga partiledare som också undvek frågorna. Det var en markant skillnad jämfört med det budskap som Lika Unikas ordförande Agnetha Vikenger hade i ett öppet brev inför debatten:

”Mänskliga rättigheter och allas rätt till deltagande i samhället måste vara i fokus, inte som ett vård- eller omsorgsperspektiv. Ska det bli verklighet måste ni som är våra ledande politiska företrädare visa engagemang och höga ambitioner på det här området. Det har ni ett utmärkt tillfälle att visa redan under morgonens första partiledardebatt detta valår.

Det finns så mycket av detta som borde lyftas i en partiledardebatt. I Sverige år 2014 är inte de mänskliga rättigheterna fullt utvecklade. De kommer inte alla till del, på lika villkor, som politiker ibland säger sig önska. Kartläggningar av olika samhällsområden som arbete, skola och fysisk tillgänglighet visar att vi har mycket att göra innan Sverige är ett land där personer med funktionsnedsättning har samma villkor, samma rättigheter och samma frihet som andra.

Det kommer detta ”supervalår” att hållas många fler debatter. Det kommer att hållas många tal. Politik och samhällsfrågor kommer att dominera de svenska medierna framöver. Om nu inte den första debatten tog in funktionshinderspolitiken i ”finrummet” så får förhoppningen stå till framtiden: Det är väldigt många väljare som vill veta hur partierna ser på de frågorna och veta vad partierna vill göra nästa mandatperiod. Låt väljarna få de svaren, partiledare!

Mer att läsa:
Riksdagens protokoll från partiledardebatten
DN-ledare om debatten.

PS: Hashtaggen #funkpol används flitigt på Twitter som etikett för ”funktionshinderspolitik”.

Mänskliga rättigheternas dag 10 december

crpd bild
Idag den 10 december är det Mänskliga rättigheternas dag. Dagen instiftades 1950 för att hedra FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948. De mänskliga rättigheterna gäller för alla människor. För personer med funktionsnedsättning har rättigheterna dessutom tydliggjorts i en särskild konvention som Sverige har ratificerat och som trädde i kraft i vårt land den 14 januari 2009. Konventionen slår fast de mänskliga rättigheterna inom en rad områden och innebär ett genomgående uppdrag till de länder som skrivit under den:

Att arbeta för en genomgripande attitydförändring i samhället i synen på personer med funktionsnedsättning, från ”vård-, omsorgs- och sjukvårdsperspektiv till en fråga om mänskliga rättigheter för människor som har samma rätt som alla andra.

En och annan kanske frågar sig om det verkligen behövs en särskild MR-dag i Sverige? Vi som så ofta talar om MR-frågor när det gäller andra länder, och vi gör det med hög röst och inte utan trovärdighet i den internationella debatten? Ja, visst behövs det! Sverige är verkligen inte perfekt. Det vet inte minst den som har en funktionsnedsättning och kanske söker ett jobb, vill tillgodogöra sig utbildningen i skolan eller komma in på offentliga platser som idag ofta är otillgängliga. Det är många som varje dag upplever att Sverige behöver göra mycket mer!

Just idag, på de mänskliga rättigheternas dag, är det viktigt att uppmärksamma det som brister i samhället. Där är FNs granskning av Sveriges funktionshinderpolitik viktig, en fråga som tas upp i riksdagen på fredag. Det är också angeläget att reagera på politiska beslut som leder i fel riktning. Ett sådant är förslaget att försämra tillgängligheten i nya bostäder. Ett lagförslag på väg fram till riksdagen får nu kritik från Lagrådet som i sin kritik hänvisar till FNs konvention. Lagrådet menar att regeringen tydligare måste beskriva hur de nya reglerna förhåller sig till konventionens krav om förbättrad tillgänglighet.

Fler områden finns att förbättra, som skolan, arbetsmarknaden och inom kollektivtrafiken. Den som vet allra bäst om läget är förstås den som själv lever med en funktionsnedsättning och de organisationer som företräder personer med funktionsnedsättningar. Men även statens myndighet Handisam kan berätta om ”Hur är läget 2013″ och gör det med analysen är det går alltför sakta framåt. Och ännu år 2013 saknar Sverige den oberoende MR-institution som borde finnas för att driva på och övervaka arbetet med mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheternas dag behövs verkligen.

En angelägen debatt i Sveriges riksdag

riksdagen

Fredagen den 13 december är inte bara Lucia utan också en dag då den svenska riksdagen ska debattera FNs granskning av Sveriges funktionshinderspolitik och hur vi i vårt land förverkligar innehållet i FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Detta efter att en interpellation ställts i frågan av Lennart Axelsson (S) till statsrådet Maria Larsson. FN-kommittén i Geneve har, som bloggen skrivit om förut, ställt 46 frågor till regeringen om utvecklingen av politiken på olika områden.

Det är naturligtvis omöjligt att på förhand avgöra hur bred eller djup, hur lång eller kort debatten kommer att bli. Däremot finns i frågorna underlag till många viktiga diskussioner som förhoppningsvis engagerar ledamöterna. I interpellationstexten berör Lennart Axelsson den beskrivning av läget som presenteras i Handisams rapport ”Hur är läget 2013”. I texten står det:

”Först noterar man att ”inom alla de prioriterade politikområdena har grupper av personer med funktionsnedsättning sämre förutsättningar och lägre grad av delaktighet jämfört med övrig befolkning”. Sedan dras slutsatsen om hur politiken inte förefaller vara tillräckligt offensiv. ”Uppföljningen visar att utvecklingen mot de beslutade inriktningsmålen och delmålen går för långsamt”, skriver man. Mot den bakgrunden är det särskilt angeläget att uppmärksamma såväl FN:s frågor till Sverige som regeringens kommande svar.”

De konkreta frågorna handlar om bland annat jobben, skolan och tillgängligheten:

1. Vilken kommer inriktningen vara i regeringens svar till FN på frågorna om den besvärande situationen på arbetsmarknaden för många personer med funktionsnedsättning?

2. Vilka signaler avser regeringen att sända till FN-kommittén med anledning av frågorna till Sverige på utbildningsområdet?

3. Vad svarar regeringen FN-kommittén när det gäller arbetet med att förbättra tillgängligheten och att undanröja hinder? Avser regeringen att i det svaret tydliggöra frågan om en skarpare diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänglighet förs in som en diskrimineringsgrund?

4. Vilket blir den svenska regeringens svar till FN på frågan om inrättande av en fristående övervakningsmekanism/MR-institution i Sverige?

5. Vilket svar avser regeringen att ge FN på frågan om delaktighet för personer med funktionsnedsättning som för detta behöver individuellt stöd i form av personlig assistans?

Debatten hålls i det pass av interpellationssvar som startar klockan 09.00 på fredag. Lyssna!

Läs mer om Lika Unikas arbete med FNs granskning av Sverige

Mänskliga rättigheter och ovärdiga påhopp på en frihetsreform

I Lika Unika talar vi ofta om behovet av att förändra värderingar när det gäller synen på personer med funktionsnedsättning. Det behövs ett verkligt ”paradigmskifte” där ett Mänskliga Rättighets-perspektiv ersätter det patient- och vård/omsorgsfokus som nu råder. I helgen fick vi ännu ett kallt och upprörande exempel på behovet av förändrade värderingar.

När svenska kommuner prövar människors rätt till assistans är det uppenbart att behovet av hjälp hos den enskilde inte alltid kommer först. Ekonomi, budgethållning och uppdraget att pressa ned antalet assistanstimmar för behövande kommuninvånare verkar vara första uppdraget. Svenska kommuner, berättar Kalla Fakta, anlitar därför dyra konsulter vars främsta uppdrag är att tipsa sina anställda handläggare om vägar för att dra in på människors assistans. Inslaget i Kalla Fakta har självklart upprört många. Den som inte själv har drabbats eller har någon i närheten som fått känna av verkligheten kanske minns Emmy Skarps öppna brev i Aftonbladet nyligen. Rubriken ”Klockar ni era egna toabesök

Ett rikt välfärdsland som vårt måste kunna ge stöd och assistans till den som behöver det för att få livet att gå ihop. Det ÄR inte en bara en ”social insats” utan en frihetsreform som gör friheten möjlig för många och omvänt inskränker friheten om hjälpen minskar. Det ÄR ovärdigt redan med de många absurda ”tidsstudier” som människor tvingas gå igenom för att få sin assistans. Det ÄR som skådespelaren Jonas Fransson säger i sin avslutning i TV4 Nyhetsmorgon: ”Rättigheterna måste väga tyngre än det kommunala självstyret”.

I debattens efter programmet berättar många om den samhällsnytta det ligger i att öka människors möjligheter till ett bra liv genom assistans efter behov. Det är bra och det är riktigt. Det GÅR tveklöst att kalkylera och sifferexercera om nytta och samhällsplus. Men egentligen borde det räcka med ett enkelt faktum att människor har rätt till ett självständigt och fritt liv och med insikten att assistansen för många är det som avgör graden av frihet. Så långt borde välfärdssamhället Sverige ha kommit år 2013. Tyvärr verkar vi ha ha lång väg kvar till det samhällsklimatet.

Mer att läsa om reportaget: SRF:s ordförande Håkan Thomsson kommenterar på SRFs hemsida. – RBUs förbundsjurist Henrik Petrén kommenterar frågan i Föräldrakraft Kalla Faktas inslag om konsulternas råd till kommunerna DHR-bloggen, Rasmus Isaksson, om LSS och Kalla Fakta-inslaget. Nyhetsmorgon med Jonas Franksson Nyheterna med förre socialminster Bengt Westerberg

Möt Lika Unika på årets MR-dagar

BannerhogMRLika Unika finns sedvanligt på plats när årets MR-dagar – Mänskliga Rättighetsdagarna – arrangeras i Kulturhuset i Stockholm den 14 till 16 november. Vi kommer att finnas vid monter nummer 43.

Vårt huvudbudskap under dagarna utgår från ”vår FN-konvention” om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och hur Sverige lever upp till konventionens innehåll i praktiken. Dessa dagar granskas detta av FN som till den svenska regeringen har ställt 46 frågor på olika områden. Om hur vi ser på läget i Sverige utifrån ett funktionshindersperspektiv och om FN-granskningen av Sverige samtalar vi gärna med dig under MR-dagarna. Du har chansen att träffa några av våra medlemsförbund i montern och du får möjlighet att samtala med några av Lika Unikas styrelsemedlemmar och kanslipersonal.

Välkommen till vår monter!

Läs mer:
MR-dagarnas hemsida
Lika Unika-bloggen: ”Dags att utveckla svensk syn på mänskliga rättigheter”:

Dags att utveckla svensk syn på mänskliga rättigheter!

130530 torsdagsaktion XL

Torsdagsaktionen – handlar om mänskliga rättigheter

Det är planeringstider inför den Internationella Handikappdagen den 3 december. Jag hoppas att du håller koll på det seminarium som Diskrimineringsombudsmannen kommer att genomföra tillsammans med oss i funktionshindersrörelsen den dagen. (info kommer bland annat på vår hemsida, www.likaunika.org) För visst känns det oerhört viktigt att mer än vad vi kanske gör idag, ta upp rättviseperspektiv och mänskliga rättigheter. Även i Sverige!

Vi har länge haft en tradition i ”Välfärds-Sverige” där politiken och dess beslut har setts som tillräckligt för att alla ska få del av den samlade välfärdskakan, få sina rättigheter tillgodosedda. Till skillnad från en del andra länder såg vi inte fastslagna, mänskliga och överklagningsbara rättigheter som vägen till detta goda land för alla. Det har på många områden varit en klok väg men den har onekligen visat sina brister. Ja, vägen idag på funktionshinderspolitikens område går delvis bakåt. Det berättar många medlemmar i våra förbund. Det belyser också Handisam i sin årsrapport ”Hur är läget” och det är också något som nu granskas av FN som ställer skarpa frågor till Sverige.

Ett många gånger otillgängligt Sverige. Försämringar i stödet till många med en funktionsnedsättning som behöver assistans för att kunna leva sitt liv på lika villkor som andra. Många elever med funktionsnedsättning som får känna av ett sämre stöd i sin undervisning. Tal om återgång till institutioner och en fortsatt hög arbetslöshet hos många med en funktionsnedsättning. Dessa brister mitt i ett Sverige som har skrivit under FN:s konvention som ska säkra rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi har länge varit mycket duktiga i Sverige på att tala människors rättigheter, både politiska, sociala och ekonomiska. Men inte sällan har MR-perspektiv använts när vi talat om omvärlden. Rättigheterna har på något sätt setts som givna i Sverige. Där behöver vi mer vara mer självkritiska, ompröva vår egen förträfflighet och verkligen lyfta MR-perspektiv och FN-konventionen i den svenska debatten. Lika Unika tänker göra allt vi kan för att bidra till det.

Nu väntar vi på 46 svar från regeringen

WP_20130909_006På bilden: Peter Andersson, Lotta Göller och Jan-Peter Strömgren, Lika Unikas
deltagare i resan till FN i Geneve.

 

 

 

Nyligen deltog jag tillsammans med de övriga i Lika Unikas delegation Jan-Peter Strömgren och Lotta Göller vid en resa till Geneve och FN:s kommitté för personer med funktionsnedsättning. Kommittén var samlad till överläggningar för att bland annat lägga fast sin ”list of issues” med frågor till Sveriges regering om utvecklingen av funktionshinderspolitiken i Sverige och med frågor om hur konventionen följs. Som ”inspel” till kommitténs arbete anordnade vi tillsammans med Handikappförbunden ett seminarium där vi fick redovisa våra synpunkter på utvecklingen i Sverige.

Nu har kommittén ”spikat” sitt frågebatteri som den svenska regeringen nu ska brottas med svaren på. Det är totalt 46 frågor om hur konventionen följs, om jobb och utbildning för personer med funktionsnedsättning, om hur övervakningen sköts av de mänskliga rättigheterna i Sverige och om mycket annat. FN-kommittén får svaren under våren och inför deras fortsatta granskning kommer också vi från funktionshindersrörelsen att få möjlighet att kommentera. Det ska vi göra med kraft!

Mer att läsa:
Läs alla 46 frågorna från FN-kommittén till den svenska regeringen.
Lika Unikas hemsida om FN-granskningen
Länk till kommitténs egen hemsida om den 10 sessionen där ”List of issues” antogs.

Glasberga, Glaskupor och konsten att förändra värderingar

glasskål”Konsten att förändra värderingar”. Det var rubriken på Lika Unikas seminarium under Almedalsveckan och som du kan se i efterhand på vår hemsida. Möjligen anade vi inte när vi satte rubriken att det så snart skulle komma nya, tydliga exempel på behovet av de förändrade värderingarna. Jag tänker på den debatt som har blossat upp i Södertälje, där planer på ett LSS-boende har väckt oro och krav på stoppade byggplaner. I mail till kommunen varnar boende i området för otrygghet och till och med för kidnappningar och våld mot barnen om boendet byggs. ”Placera boendet på ett säkert avstånd från villabebyggelsen” menar upprörda i Glasberga. Södertälje är inte ensamt exempel på liknande reaktioner.

Den som vill kan säkert se ”fallet Glasberga” som något isolerat och något som står för enskildas fördomar, okunskap och kanske egenintresse. Men är det verkligen så enkelt? I ett samhälle som Sverige 2013 bär många bilden av det jämlika och rättvisa samhället. Men är det så? Ungefär var femte person har en funktionsnedsättning i Sverige. Många möter dagligen svårigheter och problem, både fysiskt och i andras bemötande. Vi ser att den som har en funktionsnedsättning har svårare att få arbete och därmed egen försörjning. Vi ser otillgängligheten finnas kvar samtidigt som politiken inte klarar av att lagstifta mot diskrimineringen och inte heller att påskynda arbetet med att göra Sverige tillgängligt. Vi ser hur en funktionsnedsättning kan försvåra ditt val av utbildning och elevernas skolgång därför att inte tillräckligt görs för att skapa bra förutsättningar för studierna.

Ett modernt samhälle år 2013 borde ha lärt sig att mångfald både berikar och är direkt lönsamt för alla. När protesterna reses mot personer med en funktionsnedsättning i Södertälje eller på andra platser runt om i landet är det därför ett krasst och kallt uttryck för ett misslyckande för oss alla och ett rejält fattigdomsbevis. Malin Bergendals text i Fria Tidningen fick rubriken ”Glaskupa över Glasberga”. Träffande men tyvärr något som är betydligt mer utbrett.

Vi har alla ett ansvar för att lyfta bort glaskupor, släppa in upplivande, frisk luft och motverka fördomar och diskriminering. På många sätt handlar det om vår egen värdighet som samhälle och där har både du och jag ett ansvar.

Mer om ämnet:
Inslag i SvT om Glasberga.
Länstidningen om Glasberga-protesterna.
– Ledare: Hallands Nyheter, Sakine Madon i Norran,
– Andra bloggar: Kjell Stjernholm, Johannes Westlund, Peter Högberg,