Etikettarkiv: lika unika

Lika Unika på möten i Sverige

likaunikatop
FN:s konvention Rättigheter för personer med funktionsnedsättning måste förverkligas i sina grundtankar och konkreta åtaganden på olika samhällsområden. Det har Sverige som stat skrivit på att vi ska göra. Politiken och politiska makthavare har ett stort ansvar att leda arbetet med att implementera konventionen. Utgångspunkten är allas lika rätt och att se till varje enskild människas unika kompetenser och egenskaper. Det kräver en politik för jobb, som bekämpar arbetslöshet och utanförskap. Det kräver ett tillgängligt samhälle och undanröjande av hinder.

Med det som utgångspunkt tar Lika Unika sikte på valdagen 2014. Vi vill verkligen påverka politikens inriktning så att frågor om mänskliga rättigheter med konventionen som utgångspunkt får ett genomslag. Vi vill se att partierna åtar sig att vara offensiva i politiken den kommande mandatperioden. Ett led i ett viktigt påverkansarbete är att möta politiker och partier, både i formella samråd, genom besök och uppvaktningar, under informella träffar och genom att besöka arrangemang som partierna själva ordnar.

I morgon, torsdag, bär det av till Karlstad och Moderaternas ”Sverigemöte”. Det största regeringspartiets beslutsfattare finns där. Det är, tror vi, ett tillfälle till konstruktiva samtal om våra MR-frågor med utgångspunkt för hur politiken behöver förändras med våra ögon sett. Kanske får vi tillfälle att tala med Anders Borg om hur viktigt det är med en lag om bristande tillgänglighet som diskriminering. Kanske kan vi få honom att se lönsamheten i att investera i ett tillgängligt Sverige. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström finns där. Kanske kan vi prata med henne om hur Sverige får en arbetsmarknadspolitik som bättre än idag ser personer med funktionsnedsättning som en tillgång.

Och kanske blir det utrymme att fråga Ingela Gardner Sundström om nästa steg för kommuner och landsting när det gäller jobben. Kommunförbundets (M)-märkta förhandlingsordförande som skrev ett utmärkt debattinlägg i höstas om jobb för personer med funktionsnedsättning i kommuner och landsting. Och säkert kan vi få många samtal med kommun- och landstingsföreträdare om hur man kan jobba i just deras verksamheter för att införliva konventionen i Sverige.

Moderaternas Sverigemöte är ett av flera arrangemang som Lika Unika kommer att delta i med ambitionen att påverka politikens inriktning. Vi hoppas förstås på en rad konstruktiva samtal och en vilja att arbeta intensivt för MR-frågor i Sverige, en politik som förändrar samhället där det idag brister. Det får gärna göras med Lika Unikas olika förslag som utgångspunkt. Om det pratar vi gärna mer med dig vid tillfälle.

Lika Unika tillsammans med utbildningsSverige om kunskapsreform

dn debEn rad företrädare för utbildning och folkbildning, bibliotek och folkrörelser skriver idag ett inlägg på Dagens Nyheters debattsida tillsammans med Utbildningsradions VD Erik Fichtelius. Temat är Utbildningsradions och Public Service roll i framtiden. Genom en stor kunskapsreform, som också handlar om resurstillskott, vill skribenterna stärka det livslånga lärandet.

Lika Unikas ordförande Agnetha Vikenger (fd Mbuyamba) finns med som undertecknare. Det är självklart när artikeln innehåller ett budskap som är hela grunden för Lika Unikas verksamhet: Perspektivet mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och den viktiga principen om allas lika villkor. I artikeln är det formulerat så här:

”För nationella och språkliga minoriteter liksom för personer med funktionsnedsättning är rättighetsperspektivet det centrala. Utgångspunkten för programverksamheten bör vara de mänskliga rättigheterna. Det är inte funktionsnedsättningen eller minoritetstillhörigheten som ska stå i centrum. Rätten till identitet, rätten till sitt eget språk, rätten till det egna livet på lika villkor ska vara en del av programuppdraget till public service.”

Att tunga företrädare för utbildning och folkbildning i Sverige tar upp det här perspektivet är värt att båda uppmärksamma och följa upp. Public service såväl som utbildningsvägar ska självklart vara tillgängliga för alla i samhället. Men utbildningsväsendet och Public service kan också göra oerhört mycket för att öka kunskaper, föra värderingsdiskussioner och bidra till att stärka värderingar om allas lika värde. Därmed kan det också bana vägar för ett samhälle där en funktionsnedsättning inte diskriminerar, inte utestänger och inte stoppar utan tvärtom involverar alla i samhället utifrån vars och ens förutsättningar, önskemål och drömmar om ett bra liv.

Fler skriver om detta:
–  Utbildningsradions pressmeddelande
Lärarnas Riksförbund
–  DIK 
Lika Unikas hemsida

Torsdagsaktionen, Dalauppror och 825 dagars väntan

torsdagsak 21 febr 2013

Mellan 8 och 9 denna morgon genomfördes ännu en torsdagsaktion. 825 dagar av väntan. 825 dagar av hopp att den äntligen ska komma: Lagen som gör brister i tillgänglighet till en fråga om diskriminering. Det handlar möjligen om praktiska saker som byggregler, trottoarkanter, textning i medier och tillgänglig kollektivtrafik. Men det finns ett större perspektiv: Att samhället blir tillgängligt för alla handlar i grunden om mänskliga rättigheter, stopp av diskriminering och om demokratin.

Den här torsdagen genomfördes torsdagsaktionen med en större samling aktiva än vanligt. Från Dalarna kom aktiva i Synskadades riksförbund och Dalaupprorets deltagare gjorde manifestationen ännu massivare.

Bilderna ovan: Övre, vänster: Torsdagsaktionen samlad, Övre, höger: Flygbladet om 825 dagars väntan, Mitten, vänster: Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström talar med torsdagsaktionen. Mitten, höger: Integrationsminister Erik Ullenhag gör detsamma. Nedre, vänster: statsrådet Maria Larsson fick första flygbladet. Nedre, höger: Rosenbad en tidig torsdagsmorgon.

Mer om torsdagsaktionen i tidigare blogginlägg

Upphandling och jobbpolitik – JA i riksdagen på onsdag?

För en tid sedan skrev Lika Unika-bloggen ett inlägg om offentlig upphandling och de möjligheter som ligger där för att ställa högre krav på sociala hänsyn när upphandlingar av varor och tjänster görs. Det skulle kunna användas så offensivt som Lika Unika uttrycker det i sitt ”Banbrytarprogram” i två mål:

1. Att samtliga offentliga upphandlingar med leverantörer innehåller krav på en arbetsmiljö inkluderad god tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

2. Att aktuell leverantör ska ha minst 5 procent anställda med en funktionsnedsättning.

Redan den här veckan har Sveriges riksdag möjlighet att besluta om ännu skarpare regler som kan öka möjligheterna att använda upphandlingen som ”murbräcka”, både för att stimulera företag och stat/kommun att anställa personer med funktionsnedsättning och för att man i upphandlingar ska ställa krav på tillgänglighet.

På onsdag behandlas motioner som har väckts i frågan. I motion 2012/13:Fi210 av Penilla Gunther (KD) anförs att Kristdemokraterna tycker att det är mycket viktigt att fler personer med funktionsnedsättningar kommer ut på arbetsmarknaden. ”Ett sätt att åstadkomma detta är att använda möjligheten till upphandlingar med sociala hänsyn”, menar partiet. I samma betänkande finns också en motion från Eva Olofsson m.fl där Vänsterpartiets ledamöter yrkar att Upphandlingsutredningen bör ges ett tilläggsdirektiv om utökade krav på tillgänglighet vid offentlig upphandling.

Det är väl det vanliga att motioner från riksdagsledamöterna avslås när kammaren behandlar dem. Inte sällan med hänvisning till att ”frågan bereds” eller liknande. I det här fallet skriver utskottsmajoriteten:

”Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att den nuvarande lagstiftningen redan gör det möjligt att ställa olika krav av social karaktär i upphandlingsunderlaget och vill dessutom påminna om att Upphandlingsutredningen för tillfället ser över behovet av eventuella ytterligare åtgärder när det exempelvis gäller sociala hänsyn.

Oavsett det har ju det svenska parlamentet alla möjligheter att ”tänka själva” och helt enkelt beställa en skarpare lagstiftning med den här viktiga innebörden. Det kan man göra redan på onsdag denna vecka när betänkandet 2012/13:FiU32 ”Offentlig upphandling” diskuteras och behandlas.

Torsdagsaktionen i SvT Nyhetstecken

I morgon samlas åter ett gäng från Torsdagsaktionen utanför regeringsbyggnaden Rosenbad. Om du har passerat så har du säkert reagerat. Flygbladsutdelning? Så tidigt? Året runt? I ”kyla och hagel”? Det är en viktig manifestation. Därför håller vi ut.

Torsdagsaktionen, som i morgon har väntat 804 dagar på initiativ från regeringen, vill ha in i diskrimineringslagen att brister i tillgänglighet ÄR diskriminering. Så länge samhället inte på allvar gör något åt de stora tillgänglighetsbrister som personer med en funktionsnedsättning upplever dagligen, så länge gör man inte heller det man kan och borde för att förhindra utanförskap, utestängning och ta bort hinder för delaktighet. Därför är lagen så viktig.

Lika Unika-bloggen har tidigare skrivit om aktionen och du kan läsa mer i det här inlägget. Men du kan också få veta mer genom ett par inslag i Sveriges Televisions Nyhetstecken. För dig som behärskar teckenspråket finns ett inslag från så sent som i fredags om aktionen.

Ett äldre men i sak lika aktuellt inslag är från november förra året. (ifogat i det här blogginlägget) Efter en minuts påannonsering med teckenspråk är Nyhetstecken på plats utanför Rosenbad. Här intervjuas HRF:s ordförande tillika vice ordförande i Lika Unika, Jan-Peter Strömgren om funktionshinderrörelsens krav på lagstiftningen. Lyssna och förstå varför Torsdagsaktionen inte ger upp!

Oavsett jobbpakter behövs jobbpolitik som kan FunKa

funka

Nyligen presenterade regeringens utredare Cristina Husmark Pehrsson det andra betäckandet från Funka-utredningen. Lika Unika har i utredningen företrätts av en expert, Urban Fernqusist. (Synskadades Riksförbund) Här ett inlägg om utredningsförslagen.

 

 

 

Lika Unika-bloggen har i de första inläggen tagit upp jobben och arbetslösheten flera gånger. Det är, precis som i politiken i stort, en central fråga också utifrån funktionshinderrörelsens perspektiv. På samma sätt som för andra handlar möjligheten till jobb om både ekonomi, social gemenskap, självförtroende, möjligheter att få utvecklas och bidra och mycket annat.

I sämre tider är det risk att grupper ställs mot varandra. Sverige behöver insatser för alla de grupper som har svårare att få fäste på arbetsmarknaden. Det politiska fokuset har med rätta riktats mot på ungdomsarbetslösheten. Parentetiskt gäller även där att unga med funktionsnedsättning ligger sämre till än genomsnittet av ungdomsgrupperna när det gäller jobb och utbildningsnivå.

Arbetsmarknadens parter och regeringen ingick under förra årets Almedalsvecka en ”jobbpakt”. Tanken var att man skulle förhandla fram insatser så att unga kan komma i jobb. I dagarna meddelas att pakten har brakat ihop, på grund av olika syn på läget från arbetsgivare och fack.

Om och att denna jobbpakt kanske faller får inte innebära att jobbfokuset minskar i politiken. Det behövs fler insatser och mer politik för jobben. Det handlar om unga, men också om personer med funktionsnedsättning. Hos de grupper som har en funktionsnedsättning med påföljande nedsatt arbetsförmåga är arbetslösheten dubbelt så hög som i genomsnitt. Längre inskrivningstider och många som inte ens skriver in sig ingår också i det dystra arbetsmarknadsläget för många med funktionsnedsättning. Saknar man en politik för jobb till personer med en funktionsnedsättning så saknar man en heltäckande jobbpolitik.

En del idéer har dock presenterats. FunKA-utredningen har under en tid belyst insatserna för jobb utifrån ett funktionshindersperspektiv. I det första betänkandet fanns förslag om en satsning på 2,4 miljarder i flera steg. Där ingick förslag om tydligare regler för lönestöd med höjda ersättningsnivåer. Där finns förslag om ersättningssystem till Samhall, om traineeutbildning och folkhögskolestudier för unga och om att fler personer ska få tillgång till Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS).

I det andra betänkandet, som kom nyligen, finns förslag som handlar om försäkringar för personer med funktionsnedsättning som har jobb med lönestöd och en angelägen reformering av arbetshjälpmedel.

En dyster verklighet om försäkringsskydd vid lönestöd ser vi efter 2009 då reglerna ändrades så att man får lönestöd även om inte kollektivavtal finns. Idag beräknar utredningen att 15 000 personer med funktionsnedsättning inte omfattas av kollektivavtal. Ja, det förekommer till och med att premier för arbetsmarknadsförsäkringar inte betalas in trots att det ingår en sådan ersättning från Arbetsförmedlingen i lönestödet. Staten föreslås nu ta över ett försäkringsansvar i de företag som saknar kollektivavtal.

Från 1 januari 2014 övergår Försäkringskassans ansvar för bidrag till arbetshjälpmedel för dem som har en anställning till Arbetsförmedlingen. Stöd till arbetshjälpmedel kommer även fortsättningsvis att uppgå till högst 100 000 kronor per år vardera för den anställde och arbetsgivaren. Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljö och anpassningar tydliggörs. Förslagen innebär bland annat en välkommen förenkling av regelverket, något som har krävts av bland annat HRF. Med reformen hoppas utredningen också att tiderna för handläggningen hos förmedlingen kan kortas.

Genomförandet då? Ja, det är ju en utredning som har lämnat sina förslag. Det finns bra saker och det finns sådant som saknas. Där skulle bland annat jämställdhetsanalysen av olikheter i stödsystemen kunna ha utvecklats bättre, liksom en diskussion av begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”. Men nu är det upp till regeringen att göra ”skarpt läge” av förslagen, och det bör göras i en helhet, samlat. Tyvärr saknas signal om en kommande proposition i regeringens förteckning och då återstår för 2013 att baka in det i budgetarbetet. Glöm nu inte det!

Läs fler kommentarer till utredningen från FunKa från våra medlemsförbund:
NHR  HRF, RBU, SRF; SRF2,
– Läs även kommentar från DHR.
Lika Unikas skrivelse till utredningen.
Funkautredningens webbplats

Lika Unika-krav i jobbdebattens fokus

”Vi vill göra rätt för oss.  Det har vi rätt till!”

Det är det tydliga budskapet i Lika Unikas program, ”Banbrytarprogrammet”, för jobb till personer med funktionsnedsättning. Alla människors kompetens och resurser måste tas tillvara. Rätten till arbete gäller också den som har en funktionsnedsättning. Det handlar verkligen inte bara om att erbjuda den som har en ”nedsatt arbetsförmåga” en sysselsättning, som debattens fokus ibland kan tolkas. Där ska stöd och insatser självklart finnas och bli ännu bättre. Men ofta är arbetsförmågan inte alls ”nedsatt”, bara rätt anpassningar görs och bara arbetshjälpmedel finns tillgängliga. Vi måste helt enkelt se enskilda personers kraft och potential utan att ”stämpla ut” människor på grund av en funktionsnedsättning.

För att nå visionen om allas rätt till ett arbete och om att bryta utanförskapet ger Lika Unika några konkreta förslag. Det handlar om hjälpmedel, om offentlig upphandling, om traineeprogram och om resurser till personalavdelningarna i offentlig verksamhet med utgångspunkten att offentlig verksamhet måste bli förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning.

Den som lyssnade på partiledardebatten i riksdagen i mitten av januari hörde inte ett knyst om de här frågorna, trots förhoppningar om det. Eftersom en fjärdedel av de arbetslösa har en funktionsnedsättning och arbetslösheten är dubbelt så hög i den gruppen jämfört med andra, är slutsatsen tydlig:

Har man ingen politik för jobben till personer med funktionsnedsättning så saknar man en hel jobbpolitik. Det bör verkligen sättas i fokus inför kommande valdebatt.

Trots tystnaden i riksdagskammaren finns det ändå positiva tecken i skyn. Idag gör (S)-ledaren Stefan Löfven ett utspel i DN där han bland annat berättar om krav från sitt parti om jobbperspektiv i den offentliga upphandlingen. ”Ett villkor för att få ett offentligt kontrakt ska vara att en viss procent av de anställda ska komma från en särskild pool hos Arbetsförmedlingen med långtidsarbetslösa, funktionshindrade eller andra personer med speciella förutsättningar”.

Tidigare har alliansregeringen aviserat ett program för arbetspraktik hos myndigheter. På SKL har ledande företrädare höjt tonläget gentemot medlemskommunerna om att bli bättre på att se möjligheterna med mångfald på arbetsplatser och vara föredömen när det gäller anställda med en funktionsnedsättning. Rubriken på det inlägget av Ingela Gardner Sundström (m) var ”Fler funktionsnedsatta måste få arbete”. Tydligare än så kan det knappast sägas.

I Lika Unikas program sätts kvotering som något att pröva ”om inget annat hjälper”. Det ska handla om offentlig sektor, vara begränsat i tid och kanske fungera som ”murbräcka”. Erfarenheterna visar att den som en gång har anställt en person med funktionsnedsättning är mer positiv att göra det igen. I Almedalen i somras debatterades frågan och en öppning om att pröva kvotering gjorde Lena Hallengren, (S).

Den som söker ska finna, sägs det. Och visst var det tyst i partiledardebatten om en av de stora grupperna som drabbas av arbetslöshetens gissel, personer med en funktionsnedsättning. Men det finns trots allt en rad debattutspel som tar fasta på samma områden som LIka Unika har fört fram som viktiga inslag i en heltäckande politik för jobben. Det är viktigt och alldeles nödvändigt.

Lika Unikas budskap till regeringen i Rosenbad

Agnetha Mbuyamba Lika Unikas ordförandeIdag genomförde myndigheten Handisam en resultatkonferens om funktionshinderspolitiken. Alla regeringens myndigheter deltog tillsammans med en rad företrädare för funktionshindersrörelsen. Från Lika Unika medverkade vår ordförande Agnetha Mbuyamba som talare under ett pass med rubriken ”Funktionshindersrörelsens syn på regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken”.   (Läs talet nedan eller direkt på vårt konto på Slideshare), Agnetha Mbuyamba menade att mycket har gjorts men att det idag finns andra, mer negativa tecken:

”Visst har det hänt en del, men ibland får jag en isande känsla av att pendeln har börjat svänga tillbaka. Kostnader tas upp i debatten så ofta, så utförligt och så högljutt. Det talas om återskapade institutioner för att vi inte har råd med LSS. Det talas om sämre tillgänglighetskrav vid byggande. Det talas om alltför stora samhällskostnader att slå fast att brister i tillgänglighet är grund för diskriminering.  Tänk om vi med samma engagemang kunde beskriva människors rättigheter och behov”,

En del konkreta punkter fanns med i budskapet som utgick från FN:s konvention rättigheter för personer med funktionsnedsättning och de värderingar som var grunden för bildandet av Lika Unika. Agnetha Mbuyamba tog upp jobben och förslag om att personer med funktionsnedsättning ska få samma möjligheter som andra att komma in på arbetsmarknaden. Där fanns en nyhet från regeringen ”dagen till ära”, som påminner om förslagen om tranieeprogram i Lika Unikas ”Banbrytarprogram”: En satsning på praktikprogram inom statliga myndigheter.

Andra avsnitt i talet handlade om att satsa på utbildning av myndigheter och inte minst av politiker om FN-konventionen. Där fanns en uppmaning till regeringen att markera betydelsen av funktionshinderspolitiken genom att placera ansvar och samordning i statsrådsberedningen. Och självklart tog Agnetha också upp frågan om att Sverige i diskrimineringslagen ska slå fast att brister i tillgängligheten är diskriminering.

”Tillgänglighet är en fråga om demokrati och en självklarhet för den som erkänner alla människors lika värde. Tillgänglighet lönar sig, dessutom för alla”, påminde Agnetha Mbuyamba.

Hon utvecklade också Lika Unikas syn på samråd och samverkan men hade också förväntningar på politiken:
–  En ärlig vilja att lyssna och ta till sig
–  En genuin avsikt att de kunskaper som vi tillför också får påverka politiken och besluten
–  En respekt för varje organisations prioriteringar och engagemangsområden.
–  En bestämd vilja att se resultat.

”Eviga dialoger som inte leder till verkliga förändringar är inte optimalt Det är inte okey”, som Agnetha Mbuyamba formulerade det.

Sverige behöver göra mer – inte mindre – för mänskliga rättigheter

Kampephoton för mänskliga rättigheter? Gäller det också Sverige? Vårt eget så ”förträffliga” välfärdsland? En tanke som någon möjligen slås av är att de mänskliga rättigheterna är fast förankrade och utvecklade i vårt land. FN:s deklarationer skulle med den världsbilden bara handla om andra länder och deras befolkning. Inget kan vara mer fel. Det finns tydliga tecken på att vi behöver göra mer för mänskliga rättigheter i Sverige.

Man kan med rätta ta ett principiellt och övergripande avstamp i diskussionen. Det gjordes i slutet av förra året då Dagens Arena uppmärksammade tankesmedjan Freedom Right Project och menade att det där förs en diskussion om alltför långtgående och alltför många rättigheter. Dagens Arena fick ett snabbt svar av Paulina Neuding som förvisso bekräftade att ”I verksamheten ingår bland annat forskning kring inflation av rättighetsbegreppet”. Men Neuding pekade också på att det i svensk välfärdstradition har funnits en utbredd skepsis mot att definiera ”mänskliga rättigheter”. Det ”goda samhället” och den goda staten garanterade ju detta och att göra juridik av välfärdspolitik kändes främmande. Om detta mer principiella resonemang skriver Lars Lindberg ett inlägg på sin blogg. Det vore en sak om allt stannade där. Men på det mer konkreta planet förs debatten i vissa kanaler i en ton som oroar. Det handlar inte minst om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Det finns en särskild FN-deklaration om det. Skälet är att FN:s medlemsstater har sett att personer med funktionsnedsättning i praktiken inte har samma möjligheter till ett gott liv som andra. På område efter område krävs insatser för att skapa bättre levnadsvillkor, skapa lika rättigheter för dem som för andra och slå tillbaka diskriminering och utanförskap. Utgångspunkten för Sverige och andra undertecknande stater är att man ”bekräftar åter att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är universella, odelbara och inbördes beroende av och relaterade till varandra samt bekräftar behovet av att garantera att personer med funktionsnedsättning får åtnjuta dem utan diskriminering”. FN-staterna menar att diskriminering av en person på grund av funktionsnedsättning är en ”kränkning av det inneboende värdet och värdigheten hos varje människa”. Det ligger sedan till grund för att på punkt efter punkt slå fast rättigheterna på olika områden. Det handlar om rätt till jobb, om utbildning, om politiska rättigheter och mycket annat.

Tolv år efter handikappolitikens ”perspektivskifte” i propositionen ”Från patient till medborgare och fyra år efter FN-konventionens ratificering förs en debatt som rimligen går i helt motsatt riktning jämfört med andemeningen i denna. På tidningen Expressens ledarsida drivs tesen att krav på tillgänglighet i bostäder inte är så angeläget. Det borde, menar tidningen, räcka med sådana byggkrav på var tionde bostad. Samma tongångar om att vända tillbaka till förr hade krönikören Anna Dahlberg i ett inlägg som möttes av en skarp befogad replik. Debattören Gunnar Wetterberg hade tidigare haft en krönika i samma tidning. Personlig assistans håller på att för dyrt. De ”goda institutionerna” borde i stället vara ett alternativ, menar Wetterberg.

I samma text nämns också det krav på lagstiftning att brister i tillgänglighet är diskriminering som krävs av funktionshinderrörelsen i Torsdagsaktionen och av en majoritet i riksdagen. Det kravet utgår från FN-konventionen och från människors praktiska erfarenheter av hur utestängning och diskriminering blir en vardaglig plåga i Sverige 2013. I Wetterbergs och i andras världsbild verkar det mer handla om att pressa kostnader och förhindra att budgetar överskrids. Budgetposter som inte förefaller anpassade till behov och rimliga krav på deltagande, tillgänglighet och inkludering. Men också ett gammalt budgettänkande som inte tar hänsyn till de mervärden för hela samhället som god tillgänglighet är och som till och med gör det lönsamt.

Men nej! Mänskliga rättigheter handlar inte, när det gäller funktionsnedsättning, bara eller ens mest om ”vård och omvårdnad” eller ens tillgänglighet. Det måste vara mycket bredare än så och täcka alla samhällets områden. Det handlar också om exempelvis jobben där var fjärde inskriven på arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning och där långtidsarbetslöshet, utanförskap och utestängning drabbar några grupper hårdare än andra. De mycket dystra jobbkurvorna hos personer med funktionsnedsättning borde attackeras med samma glöd och engagemang som arbetslösheten i stort förefaller väcka hos våra folkvalda. Om detta skriver Lika Unika till partiledarna inför nästa veckas partiledardebatt.

Sverige har under lång tid, på olika samhällsnivåer, haft ett ambitiöst arbete för att leva upp till FN:s barnkonvention. Det vore önskvärt om stat, kommun och landsting ”kastade sig över” konventionen som gäller personer med funktionsnedsättning med samma engagemang, glöd och bestämda vilja att förändra samhället till det bättre. Verkligheten i dagens Sverige år 2013 präglas sannerligen inte av någon inflation i mänskliga rättigheter utan tvärtom brister som bör rättas till om konventionens andemening ska förverkligas. Det har Sverige som stat åtagit sig att fixa! 

Dystra jobbkurvor för arbetslösa med funktionsnedsättning

Idag kommer Arbetsförmedlingen med ny statistik om läget på arbetsmarknaden. Olika analytiker och debattörer kommer att kasta sig över lägesrapporten med stort intresse. Det är generellt sett ett trist budskap i decembersiffrorna: En arbetslöshet som har ökat konstant sedan hösten 2011. Fler ut i öppen arbetslöshet. Färre lediga platser. Arbetsförmedlingen berättar också:

”Vid slutet av december hade 214 000 av de totalt inskrivna arbetslösa varit utan arbete i minst 6 månader, vilket är närmare 8 000 fler än ett år tidigare. Av dessa personer hade 140 000 varit arbetslösa i minst 12 månader, en ökning med 5 000. Antalet personer med minst 24 månaders arbetslöshet ökade med 1 000 personer till 70 000”.

Ett dystert läge redan idag, således och inte verkar prognosmakarna ge oss bättre hopp inför den närmaste framtiden. Det är en stor olycka för alla. Enskilda som förlorar jobb, tappar självkänsla, får problem för försörjningen och inte sällan med hälsa och välbefinnande. Samhället som får minskade skatteintäkter och ökade kostnader för åtgärder och försörjningsstöd. I svåra tider drabbas alltid den hårdast som redan har sämre förutsättningar . Statistiken berättar igen att till de mest utsatta hör personer med en funktionsnedsättning.

af funk

Grafen ovan är hämtad från en OH-presentation av den statliga Funka-utredningens betänkande förra sommaren. Utvecklingen för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden är negativ, minst sagt. Det har bekräftats många gånger och en beskrivning gavs i förra årets återrapportering från Arbetsförmedlingen om funktionshinderspolitiken:

”Antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen med någon form av funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har ökat i snabbare takt än någonsin tidigare”.

Till förklaringarna, menade AF, hör just att svåra arbetsmarknadslägen drabbar gruppen hårdare, att personer förts över från Försäkringskassan och av långa tider hos förmedlingen för att ”koda” de sökande i rätt klass för att vara berättigade till stöd och insats. Det sista är ett av delmålen i Arbetsförmedlingens mål för politiken: att korta tiderna från att en arbetssökande blir inskriven vid förmedlingen till att en funktionsnedsättning är identifierad och registrerad. Idag är genomsnittstiden 270 dagar!

Kristdemokraternas riksdagsledamot Penilla Gunther skrev i julas ett inlägg på Politikerbloggen med rubriken ”Får man ha en funktionsnedsättning på svensk arbetsmarknad?. Svaret borde självklart vara ”ja” men läget och inte minst att det sämre läget ser ut att vara permanent gör frågeställningen berättigad. Fler och inte minst partiledarna bör sätta ljuset på jobbpolitikens tuffaste utmaningar. Den som inte kan presentera en jobbpolitik som med skärpa förbättrar levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättningar saknar faktiskt en trovärdig, hel politik för arbetslinjen. Det är ingen styrka i valrörelsen 2014.

I går skrev Lika Unikas ordförande Agnetha Mbuyamba brev till partiledarna med det budskapet. Dagens siffror från Arbetsförmedlingen kan beskrivas som en snabb och trist bekräftelse att uppmaningen till politikerna är viktig och nödvändig.