Ohälsan som inte behövde finnas

ljus i mörker”…den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning skulle kunna förbättras genom samhälleliga insatser såsom att förbättra ekonomiska villkor genom till exempel att skapa bättre förutsättningar för ökat deltagande på arbetsmarknaden, främja tillgänglighet och stöd för fysisk aktivitet och socialt deltagande samt genom förebyggande arbete mot kränkande bemötande”.

 

 

Så formulerar sig Folkhälsomyndigheten i ett avsnitt i årets återrapportering till regeringen om arbetet med funktionshinderpolitiken. I stora delar är uppföljningens analyser och slutsatser kända sen länge och från många rapporter, utredningar och folkhälsokartläggningar. Hälsan är sämre hos personer med funktionsnedsättning. På flera områden finns också en helt orimlig skillnad mellan män och kvinnor där ojämställdheten också på det här området blir uppenbar.

Orsakerna är flera och handlar om ett större utanförskap i ett samhälle där högre arbetslöshet och bristande tillgänglighet leder till utestängning. I arbetslöshetens spår följer också sociala och ekonomiska problem som är större hos personer med funktionsnedsättning än generellt.

Citatet ovan ingår i ett avsnitt som handlar om ”åtgärdbar hälsa”. På ett sätt är detta nya avsnitt i rapporteringen om folkhälsoläget upprörande och mycket sorglig. Det handlar nämligen om ohälsa och utanförskap som vårt samhälle och våra beslutsfattare skulle kunna göra något åt men inte lägger tillräckligt med resurser på att möta. Folkhälsomyndigheten skriver:

”Analysen visar att den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning inte skulle behöva vara så dålig som den är . Det finns områden som skulle kunna belysas och mer insatser skulle kunna göras, till exempel att förbättra ekonomiska villkor genom att skapa bättre förutsättningar för ökat deltagande på arbetsmarknaden, främja tillgänglighet och stöd för fysisk aktivitet och socialt deltagande samt genom förebyggande arbete mot kränkande bemötande”

Regeringen tog dock ett viktigt initiativ i regeringsförklaringen när man aviserade en kommission för insatser mot ohälsan. Målet formulerades som ”att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation”.

Det här har vi från Lika Unikas sida stött och tyckt är bra och viktigt. Däremot har vi bland annat i regeringens funktionshindersdelegation tagit upp att det helt enkelt måste finnas med ett tydligt uppdrag till folkhälsokommissionen att ha ett starkt funktionshinderperspektiv i sitt arbete.

Årets rapport från Folkhälsomyndigheten till regeringen understryker hur viktigt det är. Som på många andra områden gäller sanningen att man aldrig kommer att lyckas med sina mål om man inte lägger fokus på de områden där problemen och utmaningarna är som svårast och störst. De gäller inte minst inom samhällsområdet ”Folkhälsa”.