Nyårsförväntningar, mänskliga rättigheter och en offensiv #funkpol

nytt år
2013 är här. Visst kan man så här i dess inledning hoppas på ett år då mycket kommer att skrivas och sägas om funktionshinderspolitiken. Men framför allt göras. Jag och många med mig ser fram emot konkreta reformer som märks i vardagen för den som har en funktionsnedsättning. Förväntningarna är många på de politiska beslutsfattarna. Kommer man att leva upp till dessa?

Vi kan nog ha olika utgångspunkter när vi debatterar samhällsfrågor. I funktionshinderspolitiken kanske många först tänker på ”vård” eller ”omsorg”. Men man borde i stället börja på ett djupare plan. Demokratiperspektivet och utgångspunkten om allas lika värde, exempelvis.

Att utforma en politik som förändrar samhället och som förbättrar livsvillkoren för personer med funktionsutsättning måste börja i synen på människovärdet och med erkännandet av allas lika rätt, lika möjligheter och lika skyldigheter. Den som bekänner sig till den synen kan inte därefter, efter sitt eget behag, göra avgränsningar som förhindrar människovärdet och mänskliga rättigheter att omfatta alla.

Att arbeta för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning är ett åtagande som Sverige har gjort tillsammans med andra länder i FN. En särskild konvention finns och den måste vara utgångspunkten. Det allra bästa är om det i den politiska världen ses som mer än formella dokument eller politiska nödvändigheter. Det starkaste och mest gynnsamma för hela samhället är när beslutsfattare djupt i hjärtat känner, ja kanske till och med brinner, för frågorna. Demokrati, frånvaro av diskriminering och insikten om det ”lönsamma” i att alla har en plats borde vara den plattform på vilken politiken bedrivs.

Om mänskliga rättigheter är grunden så ska det omsättas i konkreta förändringar och praktisk politik. Jobbpolitiken är den hetaste frågan, den kanske viktigaste valfrågan 2014 men också avgörande för var och ens möjligheter att leva ett självständigt liv. För många som lever med en funktionsnedsättning har kanske drömmen om ett jobb övergått i uppgivenhet. Siffrorna talar sitt tydliga, dystra språk: Var fjärde inskriven på arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning som i förmedlingens vokabulär betyder ”nedsatt arbetsförmåga”. I augusti 2012 handlade det om 172 597 personer eller 26 procent av de inskrivna. Arbetslösheten är dubbelt så stor i de grupperna och skillnaderna ökar.

Den krassa verkligheten på arbetsmarknaden kan jämföras med de åtaganden Sverige har gjort. FN-konventionen är tydlig. Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning.

Mina nyårsförhoppningar handlar mot den bakgrunden om ett starkare fokus på att bekämpa arbetslösheten för personer med funktionsnedsättning. Men självklart är tillgängligheten ett annat område där 2013 måste blir ett reformernas år.

Att i svensk diskrimineringslag skriva in att brister i tillgängligheten är diskriminering handlar inte bara om ett leva upp till FN-konventioner. Det är en självklarhet för den som vill stå upp för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Det är dessutom en lönsam sak. Det ser den som vågar lyfta blicken från det rödfärgade kostnadskontot och se de gröna plussiffror som skapas i ett samhälle som involverar alla. Utestängning kostar!

Den 14 juni förra året beslutade riksdagen begära att regeringen lägger fram förslag om att brister i tillgänglighet är diskriminering. Det föreslogs tidigare i skrivelsen ”Bortom fagert tal” som skickades på remiss tills för 780 dagar sedan. Att lagförslaget ännu inte har kommit har retat och upprört många. Torsdagsaktionen finns därför utanför Rosenbad varje vecka för att påminna regeringen om det utlovade förslaget. Allas rätt och praktiska möjlighet att kunna delta i samhället förutsätter att tillgänglighetsbrister försvinner.

Nytt år. Nya drömmar. Nya utmaningar. Ett första inlägg på Lika Unika-bloggen om ett år då vi förhoppningsvis tar flera viktiga kliv framåt i den anda som lever i FN:s olika deklarationer om mänskliga rättigheter. Det gäller sannerligen inte bara ”andra länder” utan också Sverige det år vi skriver 2013.

Peter Andersson