Mänskliga rättigheternas dag 10 december

crpd bild
Idag den 10 december är det Mänskliga rättigheternas dag. Dagen instiftades 1950 för att hedra FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948. De mänskliga rättigheterna gäller för alla människor. För personer med funktionsnedsättning har rättigheterna dessutom tydliggjorts i en särskild konvention som Sverige har ratificerat och som trädde i kraft i vårt land den 14 januari 2009. Konventionen slår fast de mänskliga rättigheterna inom en rad områden och innebär ett genomgående uppdrag till de länder som skrivit under den:

Att arbeta för en genomgripande attitydförändring i samhället i synen på personer med funktionsnedsättning, från ”vård-, omsorgs- och sjukvårdsperspektiv till en fråga om mänskliga rättigheter för människor som har samma rätt som alla andra.

En och annan kanske frågar sig om det verkligen behövs en särskild MR-dag i Sverige? Vi som så ofta talar om MR-frågor när det gäller andra länder, och vi gör det med hög röst och inte utan trovärdighet i den internationella debatten? Ja, visst behövs det! Sverige är verkligen inte perfekt. Det vet inte minst den som har en funktionsnedsättning och kanske söker ett jobb, vill tillgodogöra sig utbildningen i skolan eller komma in på offentliga platser som idag ofta är otillgängliga. Det är många som varje dag upplever att Sverige behöver göra mycket mer!

Just idag, på de mänskliga rättigheternas dag, är det viktigt att uppmärksamma det som brister i samhället. Där är FNs granskning av Sveriges funktionshinderpolitik viktig, en fråga som tas upp i riksdagen på fredag. Det är också angeläget att reagera på politiska beslut som leder i fel riktning. Ett sådant är förslaget att försämra tillgängligheten i nya bostäder. Ett lagförslag på väg fram till riksdagen får nu kritik från Lagrådet som i sin kritik hänvisar till FNs konvention. Lagrådet menar att regeringen tydligare måste beskriva hur de nya reglerna förhåller sig till konventionens krav om förbättrad tillgänglighet.

Fler områden finns att förbättra, som skolan, arbetsmarknaden och inom kollektivtrafiken. Den som vet allra bäst om läget är förstås den som själv lever med en funktionsnedsättning och de organisationer som företräder personer med funktionsnedsättningar. Men även statens myndighet Handisam kan berätta om ”Hur är läget 2013″ och gör det med analysen är det går alltför sakta framåt. Och ännu år 2013 saknar Sverige den oberoende MR-institution som borde finnas för att driva på och övervaka arbetet med mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheternas dag behövs verkligen.