Forskarrapport om svag mediebild av tillgänglighetens brister

En tanke jag får efter att ha sett den är: ”Är det därför det drar ut på tiden”? Trista effekter av ett underskott i information och därmed kunskaper och kanske engagemang? Är det en förklaring till att det verkar gå så trögt med att få fram en viktig lag som innebär att brister i tillgänglighet klassas som diskriminering?”

Ja, tankarna kommer kanske naturligt efter att jag nyligen tog del av den forskningsrapport som docenten i socialt arbete vid Göteborgs Universitet, Jörgen Lundälv, har presenterat. Titeln lyder ”Tillgänglighetens utrymme – om funktionshinder och funktionsnedsättningar i svensk dagspress och i ett Regionmagasin”. I projektet har Jörgen Lundälv studerat den mediala uppmärksamheten i tillgänglighetsfrågor under perioden 2000 till 2009 i två av Västra Götalandsregionens medier, Göteborgsposten och den nu nedlagda tidningen Regionmagasinet. Lundälv sammanfattar bra på sin blogg ”Socialpolitisk blogg med Jörgen Lundälv”:

”Om medierna (press, radio och tv) skulle uppmärksamma barn, unga och äldre personer med olika funktionsnedsättningar och hur de upplever sin tillgänglighet, så skulle de mänskliga rättigheterna bli tillgodosedda”.

Forskningsrapporten visar efter studien av 228 artiklar att den mediala rapporteringen av tillgänglighetsperspektiv har varit ”tämligen sparsam.” Visst förekommer de men oftast i bildlösa artiklar. Barn- och ungdomsperspektiven i tillgänglighetsfrågorna bedöms inte komma fram särskilt tydligt. Huvudperspektiv förefaller vara hälso- och sjukvårdens tillgänglighet men också kultur- och fritid. Ofta speglas tillgänglighetsbrister, när de speglas, utifrån perspektiv av informationsbrister. Det skiljer också i vilka slags funktionsnedsättningar som speglas där det enligt rapporten finns ett mer sparsamt rapporterande om psykiska funktionsnedsättningar.

Det ändå klena resultatet gör att Jörgen Lundälv efterlyser mer medialt utrymme om tillgänglighetsbrister och mer deltagande från personer med funktionsnedsättning i nyhetsproduktionen. På bloggen pekar Lundälv också på behovet att förbättra kunskapen om funktionshinder och funktionsnedsättningar i samhället, bland annat med utbildning av journalister. Där framhåller Jörgen Lundälv: ”Utbildning och bemötande inom funktionshinderområdet är även något som under senare år har tydligt förespråkats av WHO och Världsbanken i en världsrapport om funktionshinder”,  (World Health Organization and The World Bank, 2011).

Brister i tillgänglighet utestänger. Den som låter bli att göra ”skäliga åtgärder” mot tillgänglighetsbrister medverkar därmed till begränsningar i människors rätt till att leva sina liv som andra, oavsett funktionsnedsättningen. Därför är lagstiftning som bygger på Mänskliga Rättighetsperspektivet så viktigt.

Den 14 juni förra året beslutade riksdagen begära att regeringen lägger fram förslag om att brister i tillgänglighet är diskriminering, något som föreslogs i skrivelsen ”Bortom fagert tal” som skickades på remiss för idag 794 dagar sedan. Torsdagsaktionen finns på plats utanför Rosenbad varje vecka för att påminna regeringen om det utlovade förslaget. I blogginlägget med Nyårsförväntningar skrev jag:

Att i svensk diskrimineringslag skriva in att brister i tillgängligheten är diskriminering handlar inte bara om ett leva upp till FN-konventioner. Det är en självklarhet för den som vill stå upp för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Det är dessutom en lönsam sak. Det ser den som vågar lyfta blicken från det rödfärgade kostnadskontot och se de gröna plussiffror som skapas i ett samhälle som involverar alla. Utestängning kostar!

Med det i bakhuvudet bläddrade jag i Jörgen Lundälvs forskningsrapport. Kanske, tänkte jag, skulle samhällsförändringarna gå snabbare i riktning mot en bättre tillgänglighet om slutsatserna uppmärksammades och resulterade i fler engagerade och beskrivande repotage om brister men också om möjligheter för hela samhället med ett tillgängligt Sverige för alla.

Mer i ämnet:
Sveriges Radio, P4, med medverkan av Jörgen Lundälv.
Svensk Handikapptidskrift
–  Social Aktion Nu

/Peter Andersson