Kategoriarkiv: Tillgänglighet lönar sig

Torsdagsaktionen bör få priset ”Årets röstbärare”

839_gruppbild_webbklar”Årets röstbärare”. Så kallas ett av de två priser som tankesmedjan Sektor 3 i samarbete med tidskriften Kurage delar ut vid årets ”Civilsamhällegala” den 2 december. Lika Unika har beslutat nominera Torsdagsaktionen till priset och ser man till kriterierna som de nominerade ska uppfylla förefaller nomineringen vara stark och ”klockren”. I dessa skriver prisutdelarna:

”Priset ska gå till en person eller organisation i det civila samhället i Sverige som under 2012- 2013 varit en stark röstbärare för andra människor eller idéer, och som lyckats särskilt bra med att synliggöra och väcka debatt i någon för sin organisation viktig fråga. Juryn kommer särskilt titta på personer eller organisationer som samlat åsikter, t ankar och identiteter som vanligtvis har en svag ställning i den offentliga debatten.”

Lika Unikas motivering som finns med i nomineringen av Torsdagsaktionen lyder: 

”Torsdagsaktionen samlar idag 21 riksorganisationer inom funktionshinderrörelsen för ett tillgängligt och användbart Sverige där vi gör rätt från början och ser tillgänglighet som lönsamt för hela samhället. Aktionen jobbar för en skarpare diskrimineringslagstiftning där också bristande tillgänglighet klassas som diskriminering.

Varje torsdag morgon sedan 1 december 2011 har aktionen funnits vid Rosenbad för att dela flygblad och samtala med statsråd. Torsdagsaktionen har lyckats pressa fram ett initiativ från Sveriges riksdag i frågan, och löfte i regeringens budgetproposition om kommande lagförslag.
Torsdagsaktionen har med lågmäld uthållighet, kraft och engagemang gett röst åt många människors vrede över brister i tillgängligheten i Sverige.”

Skarp kritik och mastodont underkännande!

regeringenDet är ett skarpt kritiskt och samtidigt ett mastodont underkännande av myndigheternas arbete med tillgänglighet som Handisams Generaldirektör Carl Älfvåg ger de svenska myndigheterna i dagens debattinlägg i Nya Wermlands Tidning. Kritiken förs fram efter den granskning som Handisam nyligen berättade om. Där redovisas att endast 12 av 289 myndigheter uppfyller Handisams kriterier för tillgänglighet. 54 myndigheter har sedan ifjol backat i det grundläggande tillgänglighetsarbetet och nästan hälften har inte tagit ett enda steg framåt, berättar myndigheten som själv tillhör de som får full poäng i granskningen.

Av de myndigheter som kan betecknas som föredömen på det här området finns också bland annat Boverket,  Diskrimineringsombudsmannen, Högskolan i Borås och Riksdagsförvaltningen. Men även om Handisam noterar att en majoritet av myndigheterna går framåt i arbetet är rapporten mycket oroväckande. När inte ens de myndigheter i staten som borde gå före gör sitt, hur ska då insikten komma till fler ansvariga och få dem att agera? Som framhålls i artikeln är tillgänglighet en bärande princip i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige ställt sig bakom. Samma vikt får frågan i regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken. ”Staten har ett stort ansvar att vara ett föredöme för andra”, påpekar Handisam.

Dessvärre är inte den här granskningen den enda som pekar på en utveckling bakåt. Nyligen kom Handisams lägesrapport för 2013 som drog slutsatsen att det knappast går att hitta någon utveckling framåt i funktionshinderpolitiken som helhet. I företaget Humanas tillgänglighetsbarometer för i år som kom nyligen visas på samma dystra läge. Den visade att en av tre kommuner inte har utvärderat arbetet med att förbättra tillgängligheten de senaste åren. Hälften av kommunerna avstår från att ställa krav på tillgänglighet när de ger anslag till kulturverksamhet. I pressmeddelandet skriver företaget: ”Undersökningen pekar på att arbetet med att förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning har avstannat i kommunerna”.

I det läget vore det guld värt om det i diskrimineringslagen slogs fast att bristande tillgänglighet ÄR en diskrimineringsgrund. Det kravet ställs av funktionshinderrörelsen i Torsdagsaktionen. Samma krav har de flesta av riksdagspartierna och riksdagen har till och med begärt ett lagförslag av regeringen. När ännu en torsdagsaktion genomförs denna vecka har vi väntat 972 dagar på regeringen, räknat från den dag när rapporten ”Bortom fagert tal” presenterades.

Som en trist illustration på senfärdigheten, dålig tillgänglighet och oviljan till initiativ för bättre tillgänglighet kommer jag inte åt regeringens hemsida för närvarande utan får felmeddelande. Det gör att jag inte kan länka till ”Bortom fagert tal” ,men det kan du som bloggläsare möjligen leva med.

Men det skarpa ”felmeddelande” till statens myndigheter som Handisam skriver om i dagens artikel kan inte förbises så enkelt. Bristande tillgänglighet utestänger men verkar tyvärr accepteras allt mer som en realitet, något vi måste leva med. Det är inte okey!

Torsdagsaktionen i Visby

image

På torsdagsmorgonen denna Almedalsvecka hade Torsdagsaktionen sin vanliga samling utanför regeringens sammanträdeslokal, normalt Rosenbad i Stockholm men nu Länsstyrelsen i Visby. Budskapet för dagen: 958 dagar har gått sedan remisstiden gick ut på ”Bortom fagert tal”, en regeringsskrivelse som föreslog lag om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Efter det har också Sveriges Riksdag begärt lagförslag men fortfarande uteblir propositionen. Dagens aktion samlade många och förhoppningsvis känner regeringspartierna en ökad press. Att gå till val 2014 med en funktionshinderrörelse i uppror är ingen politikers dröm!

Mäktig manifestation för bättre tillgänglighet

torsdagsaktion XL collage
Torsdagsaktionen den 30 maj 2013 blev en mäktig uppvisning av stödet för en skarpare lagstiftning om bristande tillgänglighet som diskriminering. Uppskattningsvis 300 personer slöt upp utanför regeringsbyggnaden Rosenbad, denna dag 923 av väntan på lagförslag. Som bekant är bakgrunden att det i Sverige finns lagar som gäller och som egentligen borde räcka för att förbättra tillgängligheten i samhället. Problemet är att lagarna inte följs. Att i diskrimineringslagen bli tydlig med att tillgänglighetsbrister är diskriminering är ett viktigt steg för att sätta press på arbetet med tillgänglighetsförbättringar.

Nyligen kom myndigheten Handisam med sin rapport ”Hur är läget”, som är en uppföljning av myndigheternas och kommuner/landstings arbete med funktionshinderspolitiken. Generellt visar sammanställningen att det går långsamt och att mycket mer behöver göras för att Sverige ska bli tillgänglighet för alla och RÄKNA med alla! Inom området tillgänglighet visar Handisam bland annat:

* Kommunerna uppger att 55 procent av de enkelt avhjälpta hindren var åtgärdade år 2010.
* 4 procent av kommunerna är alla kommunala lekplatser tillgängliga för barn med funktionsnedsättning
* 12 procent av kommunerna har inventerat sina flerbostadshus ur ett tillgänglighetsperspektiv.     
* Färre personer med funktionsnedsättning, 35 procent, går i skog och mrk. Bland övrig befolkning är andelen 46 procent.

Det återstår att se om dagens ”Torsdagsaktionen XL” kan sätta fart på politikerna i regeringen och bidra till att det äntligen kommer ett lagförslag. Det vore ytterst värdefullt, viktigt och välkommet, regeringen!

Bättre tillgänglighet – ett uppdrag med förhinder

photoIgår var det torsdag och ännu en Torsdagsaktion utanför Rosenbad. En samlad funktionshinderrörelse som kräver vassare diskrimineringslag: Brister i tillgänglighet måste ses som en fråga om diskriminering. Den som accepterar otillgängligheten har i praktiken accepterat att människor stängs ute och därmed accepterar diskriminering. Det i ”välfärdens land”, Sverige 2013. Orimlig tanke!? Ja, oaktat om det är fallet så dröjer lagförslaget från regeringen. Så sent som i förra veckan besvarade ansvarigt statsråd Erik Ullenhag en fråga i riksdagen från Vänsterpartiets Eva Olofsson. Ullenhag som själv vill ha fram lagen svarade:

Jag noterar varje torsdag att handikapprörelsen är på plats. Det är bra att de väcker frågan. Från min sida jobbar vi med att bereda frågan ifall bristande tillgänglighet är diskriminering. Det är ett arbete som pågår.

Regeringens arbete måste helt enkelt utgå från de internationella konventioner som Sverige har ställt sig bakom. En är FN-konventionen Rättigheter för personer med funktionsnedsättning, en konvention som också EU som organisation har antagit. Konventionen slår i artikel nio fast:

”För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra”.

”Dessa åtgärder, som ska innefatta identifiering och undanröjande av hinder och barriärer mot tillgänglighet, ska bl.a. gälla a) byggnader, vägar, transportmedel och andra inom- och utomhusanläggningar, däri – bland skolor, bostäder, vårdinrättningar och arbetsplatser, samt b) information, kommunikation och annan service..”

Det är glasklart att en diskrimineringslag med tydliga skrivningar om tillgänglighetsbrister som oacceptabla i vårt samhälle skulle vara viktig för att sätta press på olika samhällsaktörer. Men det finns också steg före en hårdare lag som är avgörande. Vad GÖR olika aktörer NU och i PRAKTIKEN för att få till skäliga anpassningar som förbättrar tillgängligheten? Där har lagar och regler funnits länge men praktiken har släpat efter! Boverket rapporterar i sin uppföljning av funktionshinderspolitiken om fortsatt stora brister i arbetet. Boverket skriver:

Av svaren från 2012 framgår att 81 av 290 kommuner har gjort någon form av inventering av bostadsbeståndet, varav 35 har genomfört inventeringar från tillgänglighetssyn punkt. Jämfört med föregående års resultat, är antalet kommuner som gjort inventeringar relativt oförändrat. Av de kommuner som svarat att de har gjort inventeringar, så är inventeringsinsatserna skiftande i grad och omfattning.

I broschyren ”Tillgänglig lokal” från år 2003 påminner Sveriges Kommuner och landsting om att det redan 1966 tillkom lagkrav på tillgänglighet i allmänna lokaler. ”Trots detta återstår mycket arbete för att människor med funktionshinder inte ska utestängas från våra publika lokaler” skrev man och fortsatte i en förhoppningsfull ton:

Sedan den 1 juli 2001 gäller nya krav som i korthet går ut på att enkelt avhjälpta hinder i offentliga lokaler och på allmänna platser ska vara åtgärdade år 2010.

När vi skriver år 2013 är måldatumet för när de enkelt avhjälpta hindren ska vara borta framflyttat till 2016. Men inte nog med det långsamma tempot. Tidsandan har till på köpet fött tankar att lätta på regler, inte sätta ribban lika högt när det gäller tillgänglighet utan till och med sänka ambitionerna. Det är i alla fall signaler som ges i regeringsuppdrag, som det till Byggkravsutredningen.

Det är nu dag 896 av väntan på förslaget om skärpt diskrimineringslag som kan leda till att det kostar att stänga ute människor. Det är tyvärr lika lång väntan på att enkelt avhjälpta hinder ska försvinna och där lär räkneverket notera mycket högre tal innan man kan bocka av uppgiften med ”utfört”. Inte konstigt att många är otåliga, irriterade, ja till och med riktigt arga på läget i nationen på området tillgänglighet.  

888 dagar och hotande bakslag för tillgängligheten

888Det stod 888 på gårdagens flygblad. Torsdagsaktionen fanns som vanligt på plats utanför Rosenbad och hälsade statsråden välkomna till jobbet. Just den här dagen fanns ytterligare en organisation, Afasiförbundet, på plats som deltagare i aktionen. Vid det här laget är kravet välkänt i regeringskretsen: Brister i tillgänglighet utestänger och är diskriminerande. Det måste slås fast i lagen.

Det behövs göras mycket mer för att öka tillgängligheten och ge alla förutsättningar att leva och verka i samhället. Åtgärdas inte bristerna måste det ses som en diskrimineringsfråga. Därför är kravet på förstärkning i diskrimineringslagen om tillgänglighetsbrister så viktigt. Det är det för Torsdagsaktionen men också för majoriteten av ledamöterna i Sveriges riksdag. Den som tog sig från torsdagens morgon utanför Rosenbad till torsdagens eftermiddag i riksdagshuset på andra sidan Strömmen kunde höra en frågestund där en av de deltagande statsråden råkade vara Erik Ullenhag, ansvarig för diskrimineringsfrågorna. Han fick frågan av Vänsterpartiets Eva Olofsson:

”Därför undrar jag när vi i Sverige får ett lagförslag om att bristande tillgänglighet är diskriminering, på samma sätt som man har i Norge”

Erik Ullenhags svar känns igen sedan länge: Det korta svaret är att vi bereder frågan i Regeringskansliet”. Men också en markering att han egentligen själv vill ha lagen.

”Från min sida jobbar vi med att bereda frågan ifall bristande tillgänglighet är diskriminering. Det är ett arbete som pågår. Min ambition är att vi ska nå fram. Det har jag varit tydligt med både från min och från Folkpartiets sida”

Folkpartiet har skrivit en hel rapport om hur angeläget det att göra bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Det politiska stödet för förslaget är bredare än så och omfattar de flesta riksdagspartier. Nej-sägarna kan bara anas bakom fraser som ”kostnader ska beaktas” och liknande.

Samtidigt sker något annat i Sverige. I dagarna har myndigheten Handisam svarat på remiss på regler för byggande. En utredning vill ha en slags ”stoppbestämmelse” som ska hindra kommuner för att ställa krav på bättre energihushållning och tillgänglighet vid byggande. Det invänder myndigheten Handisam mot och skriver bland annat:

En stoppregel gynnar inte de kommuner som föregår med gott exempel. Den föreslagna stoppregeln skulle bromsa utvecklingen mot ett hållbart samhälle och sända felaktiga signaler till kommuner och byggbolag. Den vore ett bakslag för tillgänglighetsarbetet.

Går Sverige mot bakslag eller framgångar när det gäller målet om en god tillgänglighet? Ja, helt klart är att den riksdag som själv har beställt lagförslag om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund både behöver slå fast det i Diskrimineringslagen och samtidigt stoppa experiment som leder i motsatt riktning.

Läs mer:
Svensk Handikapptidskrift om 888 dagar
Svensk Handikapptidskrift om kritik från Handisam

Vårbudgeten och en väntan på regeringsförslag om jobb och tillgänglighet

borgs handbojorIdag är det ”budgetdag”, Anders Borgs stora dag på vårkanten då det som kallas ”vårbudget” presenteras. Den innehåller betydligt mindre konkreta besked än förr och kan väl närmast ses som en samling texter om det aktuella läget och i bästa fall signaler om satsningar till höstens budget. För den som i dagens budgetpapper letar efter offensiva satsningar på funktionshinders-politikens område blir letandet snudd på förgäves.

Finansministern fick nyligen ta emot Sveriges Dövas Ungdomsförbunds 2013 års ”handbojor”. ”Priset” utdelades därför att Borg och hans departement fortsätter bromsa en oerhört viktig reform med hänvisning till kostnader: Att i diskrimineringslagen slå fast att brister i tillgänglighet är diskriminering. Detta krav har riktats från Torsdagsaktionens alla organisationer under (i torsdags) 874 dagars lång väntan på regeringens initiativ. Trots att också riksdagen har efterlyst en proposition verkar ens minsta tecken till kommande förslag saknas i vårbudgeten. Mycket illa! Den som inte är beredd att göra något för att minska tillgänglighetsbristerna accepterar i praktiken att diskrimineringen fortsätter. Därför är det oerhört trist att inte hitta några signaler i vårbudgeten om en kommande förstärkning av diskrimineringslagen.

Ett annat område i budgeten borde vara betydligt ”fylligare” när det gäller konkret politik och pengar. I analysen av problemen träffar regeringen hyfsat rätt. Man utgår från Arbetsförmedlingens rapporter och noterar att personer med funktionsnedsättning (som medför nedsatt arbetsförmåga) tillhör dem som har tuffast på arbetsmarknaden. I vårbudgeten skriver man att ”antalet personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen har ökat kraftigt sedan 2 008”.  Regeringen fortsätter:

”Långtidsarbetslösheten har ökat och etableringen på arbetsmarknaden för unga , utrikes födda och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har försvårats. Att höja sysselsättningen i dessa grupper är en av regeringens viktigaste utmaningar de närmaste åren. För att klara detta måste arbetsmarknaden bli mer inkluderande och flexibel”.

Tyvärr följs inte den korrekta analysen upp av fler insatser och förslag. I stället noterar regeringen att man ”har vidtagit flera åtgärder för att öka efterfrågan på personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”. Men som Lika Unika tidigare har pekat på i sitt Banbrytarprogram så måste mycket mer göras. Därtill kunde regeringen ha gett  besked i vårbudgeten att Funka-utredningens förslag kommer att genomföras och förstärkta resurser avsättas. Tyvärr saknas också detta.

Man får verkligen hoppas att regeringen nu sätter sig ner med den kommande uppföljningen av funktionshinderspolitiken, erkänner brister och reformbehov, lyssnar på funktionshindersrörelsens konstruktiva förslag och återkommer med skarpa förslag. Sverige ÄR ännu inte ”färdigbyggt”. Brister i tillgänglighet utestänger och diskriminerar. Människor utestängs från arbetsmarknaden och förvägras rätten att jobba och försörja sig, trots egna förmågor och inneboende resurser. Åtgärder mot de samhällsbristerna kan inte och får inte skjutas in i en osäker framtid. De behövs nu!

Läs mer:
Hela vårbudgeten i pdf-format
Finansminister Anders Borg på DN Debatt om vårbudgeten
SvDs Göran Eriksson analysera vårbudgeten

Väntans dag 839 om en fråga som kan påverka valutgången

839839_gruppbild_webbklar

Dag 839. Den siffran fanns i alla fall på våra flygblad i morse när vi som vanligt var på plats utanför regeringsbyggnaden Rosenbad i Stockholm. Kravet: Det nu i regeringskretsen så välkända, det så viktiga för många i samhället och det som riksdagen faktiskt vill ha: En förstärkning av diskrimineringslagen som slår fast att brister i tillgänglighet är diskriminering.

I morse lämnade jag själv ett flygblad till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd som visade sig ha koll på det journummer som Anders Borg kan ringa för att boka in en tid med Torsdagsaktionen, när han får en lucka. Och där verkar en symbolik ligga som är genomgående i hela den här frågan. Väntan. Väntan på lag, Och väntan på att Anders Borg ska ha tid. Det är nämligen där bromsen måste finnas. Regeringens besked har ju varit att man vill ha lagstiftning men först räkna kostnader. Så har man också gjort i något som snart börjar bli 1.000 dagar….

Även en förbipasserande moderat partisekreterare fick flygbladet av mig i morse. Kent Persson kan som sådan göra mycket nytta genom att berätta i statsrådskretsen hur viktigt det är att frågan klaras ut så att beskeden kan vara tydliga till väljarna. Jag anar att antalet valstrateger som tror att funktionshindersfrågor kommer att avgöra val är få. Men då ska man beakta att det är en stor grupp väljare som berörs. Den krets som kan intressera sig i frågan om diskrimineringsförbud är därför omöjlig att blunda för. En så stor grupp som personer med funktionsnedsättning, deras anhöriga och vänner, deras arbetskamrater och alla dem som i övrigt engagerar sig i frågor om mänskliga rättigheter KAN avgöra regeringsbildandet efter valdagen.

Den som minns hur blogginlägget ”Sveket” i valet 2010 gjorde att sjukförsäkringsfrågan lyfte som viktig valfråga och kanske till och med avgjorde utgången, kan inte blunda i frågan om diskriminering och tillgänglighet. Moderaterna själva har skrivit:

Alla former av diskriminering innebär hinder mot ett öppet och inkluderande samhälle. Vår politik syftar därför till att motverka diskriminering i alla dess former. Vi håller i grunden med om att bristande tillgänglighet kan ses som en form av diskriminering, men innan vi kan ta ställning till en sådan reform måste först de ekonomiska konsekvenserna noga utredas.

Nära 1.000 dagar är nog. Nära 1.000 dagar måste ses som mer av medvetet utdraget utredande än seriösa överväganden. Det är kanske dags att, som Folkpartiets Mathias Sundin så klokt skrev i en debattartikel:

”Vi kan inte vänta längre. I flera länder kan man se att detta går att hantera, och till och med bli lönsamt. Sverige ligger långt efter och nu vilar det ansvaret tungt på Moderaterna. Självfallet vill vi slippa göra upp utanför Alliansen, men nu går det inte att vänta längre”.

Nej. Rätt så.

Läs mer: SRF som tagit gruppbilden ovan, skriver om torsdagsaktionen

Ständig jour för finansminister Anders Borg

borgjourenNumret är 076-294 97 97. Sedan igår håller Torsdagsaktionens organisationer jouröppet för finansministern att höra av sig. Frågan gäller den lag som riksdagen har beställt: ”Brister i tillgänglighet är diskriminering”. Förstärkningen av diskrimineringslagen handlar om att på allvar sätta tryck på samhällsförändringar som ökar tillgängligheten och minskar diskrimineringen. I grunden en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Det har Sverige också förbundit sig att genomföra, genom underskriften på FN:s deklaration rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

I 837 dagar har Torsdagsaktionen väntat på ett förslag som det finns en majoritet för i riksdagen. 837 dagar av väntan på något som också banar väg för lönsamma investeringar som gynnar hela samhället. Från regeringen hörs dock ingenting och finansministerns ”nej tack” till Torsdagsaktionens begäran om en uppvaktning var ett hårt slag i ansiktet på många som jobbar hårt för frågan. ”Borg-jouren” är till för finansministern och/eller hans medarbetare: Ring när en lucka i kalendern kommer” så en träff kan bokas. Det finns en uppsjö av goda argument för lagen som Anders Borg helt uppenbart behöver höra.

Läs mer: DHR:s hemsida.

Torsdagsaktionen öppnar ”Borg-jour” efter igenstängd dörr

borgFoto: Regeringskansliet

”Från och med nu inrättar Torsdagsaktionen Borg-jour, vilket innebär att vi så snart Anders Borg får en lucka är redo att träffa honom”.

Det svarar Torsdagsaktionen på finansministerns ”Nej tack” på förfrågan om att få träffa Anders Borg och integrationsminister Erik Ullenhag för att diskutera frågan om tillgänglighetsbrister som diskriminering.

Så sent som i morse genomfördes ytterligare en torsdagsaktion som manifestation i frågan. Läs mer i det inlägget om varför det är så viktigt och varför Anders Borgs nej är så oerhört olyckligt och ett slag i ansiktet på många aktiva i funktionshinderrörelsen. I en kommentar skriver Torsdagsaktionens organisationer:

”Det är ingen hemlighet att det är Finansdepartementet som, med hänvisning till rädsla för kostnader, bromsat och bromsar frågan om ett utökat diskrimineringsskydd för personer med funktionsnedsättning. Att den minister som håller i pengarna och ytterst är ansvarig för att frågan inte kommer vidare, från sin sida prioriterar frågan så lågt att han inte ens kan hitta en tid att träffa oss är anmärkningsvärt”.

Men Torsdagsaktionen ger sig inte utan lämnar Anders Borg ett ”erbjudande”. Begäran om ett gemensamt möte med Anders Borg och Erik Ullenhag kvarstår.

Från och med nu inrättar Torsdagsaktionen Borg-jour, vilket innebär att vi så snart Anders Borg får en lucka är redo att träffa honom.

Anders Borgs nej till uppvaktning kan väl ändå inte vara ett sätt att krypa bort från verkligheten? Det är ett faktum att Sveriges riksdag har beställt ett lagförslag från regeringen som innebär att brister i tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Att inte leverera detta gör att regeringen och Anders Borg riskerar att gå in i en valrörelse med en svekdebatt eller anmälan till Konstitutionsutskottet därför att man inte följer riksdagsbeslutet. Det är ingen bra start på ett valår.