Kategoriarkiv: Rätt till jobb och utbildning

Vårbudgeten och en väntan på regeringsförslag om jobb och tillgänglighet

borgs handbojorIdag är det ”budgetdag”, Anders Borgs stora dag på vårkanten då det som kallas ”vårbudget” presenteras. Den innehåller betydligt mindre konkreta besked än förr och kan väl närmast ses som en samling texter om det aktuella läget och i bästa fall signaler om satsningar till höstens budget. För den som i dagens budgetpapper letar efter offensiva satsningar på funktionshinders-politikens område blir letandet snudd på förgäves.

Finansministern fick nyligen ta emot Sveriges Dövas Ungdomsförbunds 2013 års ”handbojor”. ”Priset” utdelades därför att Borg och hans departement fortsätter bromsa en oerhört viktig reform med hänvisning till kostnader: Att i diskrimineringslagen slå fast att brister i tillgänglighet är diskriminering. Detta krav har riktats från Torsdagsaktionens alla organisationer under (i torsdags) 874 dagars lång väntan på regeringens initiativ. Trots att också riksdagen har efterlyst en proposition verkar ens minsta tecken till kommande förslag saknas i vårbudgeten. Mycket illa! Den som inte är beredd att göra något för att minska tillgänglighetsbristerna accepterar i praktiken att diskrimineringen fortsätter. Därför är det oerhört trist att inte hitta några signaler i vårbudgeten om en kommande förstärkning av diskrimineringslagen.

Ett annat område i budgeten borde vara betydligt ”fylligare” när det gäller konkret politik och pengar. I analysen av problemen träffar regeringen hyfsat rätt. Man utgår från Arbetsförmedlingens rapporter och noterar att personer med funktionsnedsättning (som medför nedsatt arbetsförmåga) tillhör dem som har tuffast på arbetsmarknaden. I vårbudgeten skriver man att ”antalet personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen har ökat kraftigt sedan 2 008”.  Regeringen fortsätter:

”Långtidsarbetslösheten har ökat och etableringen på arbetsmarknaden för unga , utrikes födda och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har försvårats. Att höja sysselsättningen i dessa grupper är en av regeringens viktigaste utmaningar de närmaste åren. För att klara detta måste arbetsmarknaden bli mer inkluderande och flexibel”.

Tyvärr följs inte den korrekta analysen upp av fler insatser och förslag. I stället noterar regeringen att man ”har vidtagit flera åtgärder för att öka efterfrågan på personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”. Men som Lika Unika tidigare har pekat på i sitt Banbrytarprogram så måste mycket mer göras. Därtill kunde regeringen ha gett  besked i vårbudgeten att Funka-utredningens förslag kommer att genomföras och förstärkta resurser avsättas. Tyvärr saknas också detta.

Man får verkligen hoppas att regeringen nu sätter sig ner med den kommande uppföljningen av funktionshinderspolitiken, erkänner brister och reformbehov, lyssnar på funktionshindersrörelsens konstruktiva förslag och återkommer med skarpa förslag. Sverige ÄR ännu inte ”färdigbyggt”. Brister i tillgänglighet utestänger och diskriminerar. Människor utestängs från arbetsmarknaden och förvägras rätten att jobba och försörja sig, trots egna förmågor och inneboende resurser. Åtgärder mot de samhällsbristerna kan inte och får inte skjutas in i en osäker framtid. De behövs nu!

Läs mer:
Hela vårbudgeten i pdf-format
Finansminister Anders Borg på DN Debatt om vårbudgeten
SvDs Göran Eriksson analysera vårbudgeten

En viktig rapport om jobben

scb rapportOlika villkor på arbetsmarknaden” och ”Låg andel i arbete bland personer med funktionsnedsättning”. De rubrikerna har Arbetsförmedlingen på ett pressmeddelande om en rapport som presenterades förra veckan. Arbetsförmedlingen har bett SCB beskriva läget för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. I pressmeddelandet väljer AF att lyfta fram det positiva: ”Nästan 50 000 personer med nedsatt arbetsförmåga gick till arbete eller reguljär utbildning, vilket är en ökning med cirka 1 500 personer jämfört med året innan”, säger man i en kommentar.

Men rapporten beskriver också tydligt en arbetsmarknad som inte tillräckligt inkluderar alla. ”..för att nå en mer inkluderande arbetsmarknad måste fler aktörer samarbeta och fler arbetsgivare se kompetensen hos alla arbetssökande, säger Henrietta Stein, avdelningsdirektör, Arbetsförmedlingen och man kan bara hålla med.

Cirka 26 procent eller 1,6 miljoner personer har enligt svaren i enkäten en funktionsnedsättning. 53 procent av dem eller 800 000 personer har genom funktionsnedsättningen också en nedsatt arbetsförmåga. 71 procent av befolkingen uppger att de är i arbete. Bland personer med funktionsnedsättning är läget allvarligare: 57 procent. Av dem som har en nedsatt arbetsförmåga är siffran 44 procent. Rapporten visar också hur det ser ut med utgångspunkt från om man har eller inte har en nedsatt arbetsförmåga. Drygt 90 procent av dem med en psykisk funktionsnedsättning bedömer att man har det, 89,8 procent av dem med rörelsenedsättning och 84,3 procent av de som har en utvecklingsstörning.

Rapporten visar också vilka slags insatser som dem med ”nedsatt arbetsförmåga” (som det heter) behöver för att kunna jobba. 60 procent av dem som redan är i arbete svarar att ”anpassat arbetstempo, anpassad arbetstid och anpassade arbetsuppgifter” är det viktigaste. Hela 85 procent av dem med funktionsnedsättning som inte idag har arbete anger att de är i behov av någon slags anpassning.

Rapporten bekräftar att det återstår mycket att göra för att förändra attityder. Det finns en tydlig skillnad mellan dem som har och dem som inte har nedsatt arbetsförmåga där 24 procent av den förstnämnda gruppen upplever att man har utsatts för negativa attityder i arbetslivet, jämfört med sex procent i gruppen som inte har ”nedsatt arbetsförmåga”.

Att mer måste göras för att rätt till arbete ska gälla alla bekräftas också i Arbetsförmedlingens rapport till Handisam som kom nyligen. Där noterar förmedlingen att arbetslösheten för personer med funktionsnedsättning har ökat med cirka 10 400 personer från december 2011. ”Antalet öppet arbetslösa och arbetssökande i program med aktivitetsstöd var i december 2012 knappt 77 000 personer, en ökning med 8,2 procent sedan december 2011″ skriver man i rapporten.

Mer läsning:
Gävle Dagblad om rapporten.
Handisams webbplats.
Lika Unikas Banbrytarprogram om insatser mot arbetslösheten
Arbetsförmedlingen – Återrapportering om funktionshinderspolitikens genomförande

Lika Unikas jobbtest för politiker

jobbenkätNär Lika Unika var på plats som utställare vid Moderaternas Sverigedagar i Karlstad hade vi med oss en enkät till dem vi talade med. Tanken var att deltagare på ett enkelt sätt skulle få tänka till över sin egen jobbpolitik och där också få en påminnelse om Lika Unikas krav för att alla människor ska få komma till sin rätt, utifrån sina egna förutsättningar. Också när det handlar om jobben! Och också när det gäller personer med en funktionsnedsättning. Den enkla enkäten med fem punkter fylldes i av bland andra arbetsmarknadsminister Hillevi Engström.

1. . ”Vi har en jobbpolitik för alla som vill och kan arbeta”
Ja____                                 Nej___                                1 poäng

2.” Vi tänker jobba för att offentliga arbetsgivare är förebilder när det handlar om att anställa personer med funktionsnedsättning”

Ja____                                 Nej___                                1 poäng

3. ”Vi vill använda offentlig upphandling som verktyg för att fler med funktionsnedsättning ska få arbete”
Ja____                                 Nej___                                1 poäng

4. ”Vi är beredda att arbeta för traineeplatser för personer med funktionsnedsättning”

Ja____                                 Nej___                                1 poäng

5. ”Vi har eller kommer i vårt program tagit/ta hänsyn till FN:s konvention Rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 27:

 ”Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra”
Ja____                                 Nej___                                1 poäng

Sammanlagd poäng. ____________

1 poäng:                              Det här duger inte för att möta väljarna i valrörelsen 2014! Förbättra!
2-3  poäng:                         Din politik har behov av att putsas. Kolla gärna punkterna ovan.
4  poäng:                             Bra program och sannolikt attraktiv. Men någon punkt finns att förbättra.
5  poäng:                             Utmärkt och stjärna i kanten. Ditt program håller!

 

Lika Unika tillsammans med utbildningsSverige om kunskapsreform

dn debEn rad företrädare för utbildning och folkbildning, bibliotek och folkrörelser skriver idag ett inlägg på Dagens Nyheters debattsida tillsammans med Utbildningsradions VD Erik Fichtelius. Temat är Utbildningsradions och Public Service roll i framtiden. Genom en stor kunskapsreform, som också handlar om resurstillskott, vill skribenterna stärka det livslånga lärandet.

Lika Unikas ordförande Agnetha Vikenger (fd Mbuyamba) finns med som undertecknare. Det är självklart när artikeln innehåller ett budskap som är hela grunden för Lika Unikas verksamhet: Perspektivet mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och den viktiga principen om allas lika villkor. I artikeln är det formulerat så här:

”För nationella och språkliga minoriteter liksom för personer med funktionsnedsättning är rättighetsperspektivet det centrala. Utgångspunkten för programverksamheten bör vara de mänskliga rättigheterna. Det är inte funktionsnedsättningen eller minoritetstillhörigheten som ska stå i centrum. Rätten till identitet, rätten till sitt eget språk, rätten till det egna livet på lika villkor ska vara en del av programuppdraget till public service.”

Att tunga företrädare för utbildning och folkbildning i Sverige tar upp det här perspektivet är värt att båda uppmärksamma och följa upp. Public service såväl som utbildningsvägar ska självklart vara tillgängliga för alla i samhället. Men utbildningsväsendet och Public service kan också göra oerhört mycket för att öka kunskaper, föra värderingsdiskussioner och bidra till att stärka värderingar om allas lika värde. Därmed kan det också bana vägar för ett samhälle där en funktionsnedsättning inte diskriminerar, inte utestänger och inte stoppar utan tvärtom involverar alla i samhället utifrån vars och ens förutsättningar, önskemål och drömmar om ett bra liv.

Fler skriver om detta:
–  Utbildningsradions pressmeddelande
Lärarnas Riksförbund
–  DIK 
Lika Unikas hemsida

Upphandling och jobbpolitik – JA i riksdagen på onsdag?

För en tid sedan skrev Lika Unika-bloggen ett inlägg om offentlig upphandling och de möjligheter som ligger där för att ställa högre krav på sociala hänsyn när upphandlingar av varor och tjänster görs. Det skulle kunna användas så offensivt som Lika Unika uttrycker det i sitt ”Banbrytarprogram” i två mål:

1. Att samtliga offentliga upphandlingar med leverantörer innehåller krav på en arbetsmiljö inkluderad god tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

2. Att aktuell leverantör ska ha minst 5 procent anställda med en funktionsnedsättning.

Redan den här veckan har Sveriges riksdag möjlighet att besluta om ännu skarpare regler som kan öka möjligheterna att använda upphandlingen som ”murbräcka”, både för att stimulera företag och stat/kommun att anställa personer med funktionsnedsättning och för att man i upphandlingar ska ställa krav på tillgänglighet.

På onsdag behandlas motioner som har väckts i frågan. I motion 2012/13:Fi210 av Penilla Gunther (KD) anförs att Kristdemokraterna tycker att det är mycket viktigt att fler personer med funktionsnedsättningar kommer ut på arbetsmarknaden. ”Ett sätt att åstadkomma detta är att använda möjligheten till upphandlingar med sociala hänsyn”, menar partiet. I samma betänkande finns också en motion från Eva Olofsson m.fl där Vänsterpartiets ledamöter yrkar att Upphandlingsutredningen bör ges ett tilläggsdirektiv om utökade krav på tillgänglighet vid offentlig upphandling.

Det är väl det vanliga att motioner från riksdagsledamöterna avslås när kammaren behandlar dem. Inte sällan med hänvisning till att ”frågan bereds” eller liknande. I det här fallet skriver utskottsmajoriteten:

”Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att den nuvarande lagstiftningen redan gör det möjligt att ställa olika krav av social karaktär i upphandlingsunderlaget och vill dessutom påminna om att Upphandlingsutredningen för tillfället ser över behovet av eventuella ytterligare åtgärder när det exempelvis gäller sociala hänsyn.

Oavsett det har ju det svenska parlamentet alla möjligheter att ”tänka själva” och helt enkelt beställa en skarpare lagstiftning med den här viktiga innebörden. Det kan man göra redan på onsdag denna vecka när betänkandet 2012/13:FiU32 ”Offentlig upphandling” diskuteras och behandlas.

Alla ungas lika möjligheter?

fokus 12Idag träffar regeringen representanter för funktionshinderrörelsen i Funktionshinderdelegationen där bland andra Lika Unika finns företrädda. På dagordningen med statsrådet Maria Larsson står bland annat frågor som handlar om barn och unga. Jag hoppas att regeringen lyssnar på de företrädare för unga med funktionsnedsättning som med starka röster för fram sina åsikter. Det saknas verkligen inte arbetsuppgifter för politiken, om målet är att alla barn och unga ska få lika goda förutsättningar att klara skolan, få en bra grund inför livet och därefter jobb och försörjning.

Det är egentligen obegripligt att det talas så tyst om de stora skillnader som finns mellan unga, exempelvis mellan de unga som inte har och som har en funktionsnedsättning. I en nyligen presenterad rapport från Ungdomsstyrelsen, Fokus 12, beskrivs hur unga har det på en rad områden, som jobb, skola, hälsoläge, möjlighet till inflytande och mycket annat. En viktig slutsats man kan dra av innehållet i rapporten är att vägen till ett samhälle präglat av jämlika villkor mellan människor ligger en bra bit bort. Ska det målet nås så måste politiken tar flera steg framåt.

Hur man än önskar att fokus kunde vridas från ”eländesbeskrivande” och ”problem” till att se till varje människas styrkor och potential som individ så bistår verkligheten ofta med dystra fakta. Ungdomsstyrelsen pekar bland annat på skillnader i skolan:

”Bland unga med funktionsnedsättning har 17 procent grundskola som högsta avslutad utbildning, jämfört med 7 procent bland övriga unga. I gruppen har 32 procent en avslutad eftergymnasial utbildning, jämfört med 43 procent bland övriga unga. Av dem i gruppen som går i skolan har 13 procent känt sig otrygga eller rädda i skolan under det senaste halvåret, jämfört med 6 procent av övriga unga”. Ungdomsstyrelsen skriver vidare en viktig slutsats:

”Funktionshinderspolitikens skifte från fokus på individen till hinder i den omgivande
miljön kan därför inte sägas vara helt genomförd inom skolans område”.

Kvar finns alltså tankar om att det är individen eget ansvar att kompensera där man på ett eller annat sätt har sämre förutsättningar. Individualiseringen gör att samhället kan dra undan sitt engagemang och ansvar. Men, som Ungdomsstyrelsen pekar på i en rad konkreta förslag, borde vi göra mycket mer. Förstärk arbetet mot diskriminering. Se till att elever får det särskilda stöd de har rätt till. Ordna bättre praktikmöjligheter, Förstärk skolans samarbete med Arbetsförmedlingen. Se till att elever med en funktionsnedsättning har bra villkor för högskolestudier. Säkert många vi göra mycket mer än så.

Skoltiden lägger en viktig grund för yrkeslivet. Brister i utbildningen slår ofta tillbaka senare i livet. Ungdomsstyrelsen pekar som många andra på det trista faktumet att den som har en funktionsnedsättning ligger sämre till på arbetsmarknaden med högre arbetslöshet och större utanförskap som följd. De hänger ihop, skola och jobb, och är också två frågor som kommer att vara överst på partiernas dagordning inför valet 2014.

En heltäckande politik för jobben och en riktigt seriös skolpolitik har bara det parti som väver in funktionshinderperspektivet, ser det med mänskliga rättighetsögon och ger konkreta besked om hur samhällsbrister ska kunna mötas.

Ett debattinlägg om jobben värt att ta på allvar

dn kd utspelÅr 2013 startade dystert, om man tänker på den tystnad som präglade partiledardebatten i riksdagen om arbetslösheten i den stora gruppen personer med funktionsnedsättning. Tyvärr förblev det tyst om den frågan, trots våra försök att få frågan uppmärksammad av partiledarna. Utgångspunkten är ganska enkel.

Har man inte en jobbpolitik som inkluderar de många med funktionsnedsättning som går arbetslösa och ofta gör det länge, så har man ingen heltäckande jobbpolitik. Det är värt att påminna om under ett kommande valår.

Men i ett tidigare inlägg har Lika Unika-bloggen lyft fram några utspel som kanske signalerar en positiv svängning i debatten. Det var Sveriges Kommuner och landsting som skrev debattartikel med rubriken ”Fler funktionsnedsatta måste få arbete”. Det var alliansregeringens lansering av praktikplatser i statliga myndigheter. Där fanns också (S) och Stefan Löfvens utspel om att använda offentlig upphandling som ett sätt att driva på jobbskapandet, inte minst för personer med funktionsnedsättning.

Idag ser jag ett nytt utspel på DN Debatt. Det är kristdemokratiska kommunföreträdare från Stockholms län som lyfter frågan med rubriken ”Utnyttja kompetensen hos funktionsnedsatta”. Som andra också har uppmärksammat noterar debattörerna att ”Bland personer med funktionsnedsättning är statistiken nedslående.  Antalet öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd är 76 598 personer, en ökning med 8,2 procent sedan december 2011”.

Precis som Lika Unika gjorde i sitt ”Banbrytarprogram” pekar KD-företrädarna på att de mindre privata företagen är bättre på att anställa personer med funktionsnedsättning än offentliga aktörer. ”En stor orsak till de dystra siffrorna är att offentlig sektor och de stora företagen i näringslivet inte är tillräckligt bra på att anställa personer med funktionsnedsättning. Här krävs en attitydförändring”.

Som lösning på problemen upprepar man ett par av Lika Unika-punkterna om bland annat att använda offentlig upphandling och agera föredöme som offentlig arbetsgivare. Stimulans av sociala företag och fler i daglig verksamhet är andra krav som förs fram.

Varje tillfälle som tas till att lyfta jobbpolitik, arbetslinjen och åtgärder mot arbetslösheten och att göra det med utgångspunkt från där situationen är särskilt allvarlig är välkommet. Det räcker inte med fagert tal eller ”åtgärdspaket” som ska subventionera fram jobb till många gånger mycket kompetenta, duktiga och dugliga personer som är väl så kvalificerade för den ”vanliga arbetsmarknaden”, om man får chansen. Ofta räcker det med samma villkor som gäller för andra. Ibland kan det krävas någon slags anpassning eller arbetshjälpmedel. Grunden måste vara allas rätt till jobb och utveckling efter sin förmåga. Alla vill bidra och måste få chansen till det.

Därför är dagens utspel av Kristdemokraterna alldeles utmärkt och får gärna följas av många andra i samma anda.

Visst kan världen förändras med sociala krav i upphandling

banprogrambildSverige behöver göra mycket mer för att riva hinder och bryta utanförskap. Sverige behöver agera mer kraftfullt för att stärka villkoren för personer med funktionsnedsättning. Det handlar om att leva upp till de åtaganden som Sverige har skrivit under genom ratificeringen av FN:s konvention rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det gäller på alla samhällsområden, bland annat när det gäller tillgänglighet och rätten till arbete.

Ett verktyg för att nå målen som har använts alltför blygsamt i Sverige är upphandlingar i offentlig verksamhet. Varje år köper offentliga aktörer varor och tjänster till ett värde av mellan 450 och 535 miljarder kronor, eller nära en femtedel av vår samlade BNP. Om dessa värden upphandlas med mer ambitiösa sociala krav kan det bidra till förändring på allvar. Det var också en insikt som finns med som en pelare i Lika Unikas program, Banbrytarprogrammet,, Det tar sikte på att förbättra arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. I det skriver Lika Unika:

”Stat, kommun och landsting bör i sina upphandlingar ställa som grundläggande krav på att leverantörerna dels har en arbetsmiljö som har en god tillgänglighet, dels att leverantörerna har en viss andel anställda med funktionsnedsättning. Våra mål: 1. Att samtliga offentliga upphandlingar med leverantörer innehåller krav på en arbetsmiljö inkluderad god tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. 2. Att aktuell leverantör ska ha minst 5 procent anställda med en funktionsnedsättning.”

Temat uppmärksammas idag i ett debattinlägg av Marcela Mella-Rinderud, koordinator på Tema Likabehandling. Hon menar att upphandlingen bör användas för att sätta press på företag som inte arbetar förebyggande mot diskriminering eller till och med bryter mot diskrimineringslagen. Men man vill gå längre än så:

”Upphandling bör även användas på andra sätt – att arbeta för lika rättigheter och möjligheter kan och bör vara bredare än att bara följa lagen. Rätt utformad kan upphandling driva på utvecklingen för ett jämlikt samhälle”.

Kanske finns det en självbild i Sverige som erkänner oss som ledande när det gäller välfärd, mänskliga rättigheter och jämlikhet, en självbild som ibland gör oss passiva och rent av ovilliga att erkänna brister. Det är inte heller något tvekan att en felaktighet i bland stoppar aktiva sociala upphandlingar: Uppfattningen att ”EU förbjuder”. Så är inte fallet, snarare tvärt om. I artikeln skriver Marcela Mella-Rinderud:

”Den praxis som utvecklats i Sverige innebär en mycket snäv tolkning av regelverket vilket lett till att sociala hänsyn sällan beaktas. Det är lätt att gå vilse i regelverket och många tror felaktigt att EU-direktiven närmast förbjuder andra hänsyn än strikt ekonomiska. Detta har lett till att Sverige, som ofta slår sig för bröstet internationellt när det kommer till frågor som rör mänskliga rättigheter, faktiskt är en av de sämsta i klassen när det gäller sociala hänsyn i upphandlingar.”

Dagens artikel borde, tillsammans med Lika Unikas program, läsas av alla offentliga beslutsfattare. Likaså borde de goda förebilder som faktiskt finns lyftas fram i ljuset. Ett exempel är Örebro kommun som mottog hedersomnämnandet ”Årets förhoppning” när Visa vägen-priset delades ut i december. Offentlig upphandling kan bli en verkningsfull ”murbräcka” som blir det verktyg som gör det möjligt att ställa om Sverige. Ställa om till ett land där diskriminering motarbetas med kraft. Ställa om till ett Sverige där bristande tillgänglighet ses som ett gissel som hela tiden ”jagas”. Ställa om till ett Sverige där vi på allvar värderar den kompetens och förmåga som alla besitter, också personer med en funktionsnedsättning.

Skarpare krav riktade mot andra aktörer från samhällets sida kan dock väcka den kloka gamla devisen att man ska ”hålla rent framför egen dörr”. Rätt! Idag är offentlig sektor sämre att anställa personer med en funktionsnedsättning än exempelvis mindre, privata företag. Att verkligen anstränga sig för bli bättre, att gå före och att agera som man förväntar sig att andra ska agera brådskar.

Mer: Se Tema Lika-behandlings seminarium om offentlig upphandling från sommarens Almedalen.

Oavsett jobbpakter behövs jobbpolitik som kan FunKa

funka

Nyligen presenterade regeringens utredare Cristina Husmark Pehrsson det andra betäckandet från Funka-utredningen. Lika Unika har i utredningen företrätts av en expert, Urban Fernqusist. (Synskadades Riksförbund) Här ett inlägg om utredningsförslagen.

 

 

 

Lika Unika-bloggen har i de första inläggen tagit upp jobben och arbetslösheten flera gånger. Det är, precis som i politiken i stort, en central fråga också utifrån funktionshinderrörelsens perspektiv. På samma sätt som för andra handlar möjligheten till jobb om både ekonomi, social gemenskap, självförtroende, möjligheter att få utvecklas och bidra och mycket annat.

I sämre tider är det risk att grupper ställs mot varandra. Sverige behöver insatser för alla de grupper som har svårare att få fäste på arbetsmarknaden. Det politiska fokuset har med rätta riktats mot på ungdomsarbetslösheten. Parentetiskt gäller även där att unga med funktionsnedsättning ligger sämre till än genomsnittet av ungdomsgrupperna när det gäller jobb och utbildningsnivå.

Arbetsmarknadens parter och regeringen ingick under förra årets Almedalsvecka en ”jobbpakt”. Tanken var att man skulle förhandla fram insatser så att unga kan komma i jobb. I dagarna meddelas att pakten har brakat ihop, på grund av olika syn på läget från arbetsgivare och fack.

Om och att denna jobbpakt kanske faller får inte innebära att jobbfokuset minskar i politiken. Det behövs fler insatser och mer politik för jobben. Det handlar om unga, men också om personer med funktionsnedsättning. Hos de grupper som har en funktionsnedsättning med påföljande nedsatt arbetsförmåga är arbetslösheten dubbelt så hög som i genomsnitt. Längre inskrivningstider och många som inte ens skriver in sig ingår också i det dystra arbetsmarknadsläget för många med funktionsnedsättning. Saknar man en politik för jobb till personer med en funktionsnedsättning så saknar man en heltäckande jobbpolitik.

En del idéer har dock presenterats. FunKA-utredningen har under en tid belyst insatserna för jobb utifrån ett funktionshindersperspektiv. I det första betänkandet fanns förslag om en satsning på 2,4 miljarder i flera steg. Där ingick förslag om tydligare regler för lönestöd med höjda ersättningsnivåer. Där finns förslag om ersättningssystem till Samhall, om traineeutbildning och folkhögskolestudier för unga och om att fler personer ska få tillgång till Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS).

I det andra betänkandet, som kom nyligen, finns förslag som handlar om försäkringar för personer med funktionsnedsättning som har jobb med lönestöd och en angelägen reformering av arbetshjälpmedel.

En dyster verklighet om försäkringsskydd vid lönestöd ser vi efter 2009 då reglerna ändrades så att man får lönestöd även om inte kollektivavtal finns. Idag beräknar utredningen att 15 000 personer med funktionsnedsättning inte omfattas av kollektivavtal. Ja, det förekommer till och med att premier för arbetsmarknadsförsäkringar inte betalas in trots att det ingår en sådan ersättning från Arbetsförmedlingen i lönestödet. Staten föreslås nu ta över ett försäkringsansvar i de företag som saknar kollektivavtal.

Från 1 januari 2014 övergår Försäkringskassans ansvar för bidrag till arbetshjälpmedel för dem som har en anställning till Arbetsförmedlingen. Stöd till arbetshjälpmedel kommer även fortsättningsvis att uppgå till högst 100 000 kronor per år vardera för den anställde och arbetsgivaren. Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljö och anpassningar tydliggörs. Förslagen innebär bland annat en välkommen förenkling av regelverket, något som har krävts av bland annat HRF. Med reformen hoppas utredningen också att tiderna för handläggningen hos förmedlingen kan kortas.

Genomförandet då? Ja, det är ju en utredning som har lämnat sina förslag. Det finns bra saker och det finns sådant som saknas. Där skulle bland annat jämställdhetsanalysen av olikheter i stödsystemen kunna ha utvecklats bättre, liksom en diskussion av begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”. Men nu är det upp till regeringen att göra ”skarpt läge” av förslagen, och det bör göras i en helhet, samlat. Tyvärr saknas signal om en kommande proposition i regeringens förteckning och då återstår för 2013 att baka in det i budgetarbetet. Glöm nu inte det!

Läs fler kommentarer till utredningen från FunKa från våra medlemsförbund:
NHR  HRF, RBU, SRF; SRF2,
– Läs även kommentar från DHR.
Lika Unikas skrivelse till utredningen.
Funkautredningens webbplats

Tillgänglighet, torsdagsaktion och ministeruppvaktning

tillgEtt debattinlägg i tidningen Dagens Samhälle väcker min uppmärksamhet. Undertecknare är företrädare för Stockholms Stad och Borås Stad och temat är tillgänglighet men också jobb för den som har en funktionsnedsättning. Debattinlägget är viktigt också därför att det har undertecknats av företrädare för båda de politiska blocken, Ewa Samuelsson, biträdande socialborgarråd (KD), Stockholm och Lena Palmén, kommunalråd (S), Borås. De skriver det tillsammans med Carl Älfvåg, Generaldirektör för myndigheten Handisam.

Budskapet är att Sveriges kommuner måste göra mycket mer för att förbättra tillgängligheten. I artikeln utgår skribenterna från de analyser som görs av läget i kommunerna.

”Några nedslag: Nästan hälften av befolkningen undviker caféer och restauranger där ljudmiljön är dålig. Bara ett av tio socialkontor och hälften av vårdcentralerna i landet har förbud mot parfym, vilket skapar problem för personer med allergi. Nästan fyra av tio idrottsanläggningar är otillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Inte ens fyra av tio kommuner beaktar tillgänglighet när de genomför insatser för arbetslösa.”

Av nuläget drar man ett par viktiga slutsatser om de två stora utmaningarna framöver:

• Minska arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning. Offentlig sektor, inte minst kommunerna, måste vara en förebild gentemot näringslivet och anställa fler personer med funktionsnedsättning.

• Förbättra den fysiska tillgängligheten ytterligare. Enligt lag ska så kallat enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på allmänna platser åtgärdas. Här återstår fortfarande mycket arbete i de flesta kommuner.

”Fler kommuner måste ta frågor om tillgänglighet och delaktighet på allvar”, lyder avslutningsorden. Förhoppningsvis är inlägget ännu ett tecken på att frågor om mänskliga rättigheter i vårt land blir allt viktigare i samhällsdebatten. Det verkar som fler inser att en politik som inte förmår pressa arbetslösheten i stora grupper och som inte har fokus på bland annat arbetslösheten hos grupper med en funktionsnedsättning inte med trovärdighet kan benämnas en ”hel jobbpolitik”.

När det gäller tillgänglighet har Sverige ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I den löper samhällets utformning, som tillgänglighet och användbarhet, som en röd tråd. Med sin underskrift av konventionen har Sverige åtagit sig ett omfattande arbete för att ställa om samhället så att alla har en praktisk möjlighet att bli delaktiga, involveras och inte stängas ute. Den svenska riksdagen har förstått allvaret och av regeringen begärt en proposition med lagstiftning att brister i tillgänglighet är diskriminering. Det har länge krävts av funktionshinderrörelsen i Torsdagsaktionen.

Hur det blir med den saken är oklart. I regeringens förteckning över kommande propositioner finns ingen antydan. Men statsrådet Erik Ullenhags ord var tydliga i riksdagen i höstas. ”Regeringen avser att återkomma till riksdagen”. 801 dagar har funktionshindersrörelsen väntat utan att något har presenterats. Därför har funktionshinderrörelsen i Torsdagsaktionen begärt att få träffa finansminister Borg och statsrådet Erik Ullenhag under en uppvaktning om tillgänglighetsfrågan.

Vad det handlar om beskrivs bra i artikeln från Ewa Samuelsson, Lena Palmén och Carl Älfvåg.

”Viktigast är dock den mänskliga aspekten, nämligen vilket samhälle vi vill skapa. Vi anser att det varken är rimligt eller värdigt att utesluta delar av befolkningen från samhällsgemenskapen och arbetsmarknaden.Utmärkt formulerat!

Bilden ovan är hämtat från rapporten ”Jodå. Tillgänglighet lönar sig. (Vi har räknat på det.)”. Om det är kostnadsskäl som gör att propositionen dröjer, vilket inte är osannolikt, kan rapporten vara mycket lämplig att läsa…