Kategoriarkiv: Mänskliga rättigheter i Sverige

Välkommen satsning på konventionen!

crpd bildDet har blivit en paus vad gäller inlägg här på bloggen när en del annat skrivande har fått gå före. En händelse som jag gärna lyfter fram sedan förra inlägget är ett par intressanta och viktiga punkter i den budget som den nya regeringen har presenterat för nästa år. Det handlar förstås om funktionshinderpolitiken och om en välkommen budgetpost som beskrivs så här:

Ett särskilt informationsprojekt om konventionen och kommitténs rekommendationer planeras därför.  Syftet är att öka kunskapen om konventionen samt att sprida information om de rekommendationer som kommittén lämnat till Sverige.

Det här är viktigt, glädjande och något som förhoppningsvis blir en rejäl satsning på att öka kunskaperna och därmed öka kraften i genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD  i det svenska samhället. I samma andetag talar regeringen också om en informationsspridning av de rekommendationer som FN-kommittén överlämnade till Sverige i våras. En punkt i dessa var ju att det finns alldeles för stora variationer mellan svenska kommuner när det gäller arbetet med konventionen.

Kännedomen och kunskaperna om konventionen påverkar rimligen hur beslutsfattare arbetar med dess implementering. Som Lars Lindberg visar i ett blogginlägg så har det satsas avsevärt mer på arbetet med FN:s barnkonvention än den om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Lars Lindberg skriver:

”Slår man ihop dessa siffror för tidsperioden blir resultatet: Barnkonventionen 196 Mkr, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 45 Mkr.

Därför är regeringens besked i budgetförslaget viktigt. Det handlar inte bara om att konventionen i sig behöver uppmärksammas. Det handlar också, som Myndigheten för delaktighet visar i sin uppföljning av politiken, ”Hur är läget”, att ett aktivt arbete med konventionen ger bättre resultat i olika verksamheter:

”De kommuner som använder FN-konventionen inom utbildningsområdet har i snitt högre meritvärden bland alla elever och en lägre andel elever som inte uppnår målen”.

Det finns således all anledning att börja genomföra budgetposten om det som kanske kan beskrivas som ett slags ”kunskapslyft” om konventionen CRPD med stor kraft och målmedvetenhet i hela det svenska samhället. Det handlar ju som bekant om människors rättigheter.

Från patient till medborgare på allvar, Löfven

WP_20130909_009

Det var en viktig utgångspunkt i propositionen 1999/2000:79 som också blev dess titel. ”Från patient till medborgare”. Med det avstampet skulle politiken ställas om, från att tidigare ha haft ett patient- och vård/omsorgsperspektiv till att istället handla om mänskliga rättigheter. ”Personer med funktionshinder är medborgare med lika rättigheter och skyldigheter som andra medborgare” slog regeringen fast i propositionen.

När vi nu skriver 2014 och ett par veckor efter en valdag har Sverige undertecknat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Ordet ”handikapp” har ersatts med funktionsnedsättning och Sverige är i halvtid av genomförandet av en strategi för funktionshinderpolitiken. Och snart ska en ny regering med Stefan Löften tillträda och klargöra sin politik för mandatperioden. En viktig fråga är hur den nya regeringen kommer att markera att politiken måste stärka MR-perspektivet för att bidra till det viktiga paradigmskiftet, bort från patient- och omsorgsfokus.

Bilden ovan är inte Stefan Löfvens kommande regeringsbyggnad. Den slottsliknande byggnaden heter Palais Wilson, finns i närheten av Genevesjön och är Förenta nationernas högkommissionär för mänskliga rättigheter. Där finns en symbolik värd att uppmärksamma så här i regeringsbildningstider. FN valde att flytta ansvaret för funktionshinderfrågorna från världshälsoorganisationen WHO till sin organisation som jobbar med mänskliga rättigheter. På så sätt markerade man genom sin organisation en önskad förändring i synen på personer med funktionsnedsättning.

Det vore välgörande om också en svensk regering, 14 år efter propositionen ”Från patient till medborgare” kunde följa FN:s goda exempel. Det vore en oerhört viktig markering om Löfven flyttar ansvaret för funktionshindersfrågorna från Socialdepartementet och dess vård- och omsorgsinriktning till samma departement som ansvarar för hela mänskliga rättighetsarbetet.

I Lika Unikas enkät till partierna före valet sade sig alla vara beredda att  jobba för att ”politiken på alla nivåer ökar takten för att få till ett verkligt värderingsskifte –  från patient till medborgare med rättigheter på lika villkor som andra! Bra! Låt oss äntligen ta det lilla men viktiga steget att markera den inriktningen också när en svensk regering bildas. Ta chansen, Löfven!

Mer att läsa:
Lika Unikas ordförande Bengt Olsson kommenterar valutgången.

Några Lika Unika-citat ur skrivelse till FN

crpd bild

I en skrivelse till FN:s kommitté som granskar Sveriges funktionshinderspolitik ger Lika Unika kommentarer till den svenska regeringens svar på 46 frågor i ”List of issues” från hösten 2013. Du kan läsa hela vårt svar på hemsidan www.likaunika.org med direktlänk här.

När Lika Unika i helgen deltog på Folkpartiets riksmöte hade vi glädjen att kunna dela ut den här texten till våra monterbesökare. Det är också budskap vi kommer att ta med oss till FN i Geneve i slutet av mars då vi träffar kommittén under ett ”side event” om vårt svar och då vi också lyssnar på förhöret som ska hållas med den svenska regeringen om hur Sverige arbetar med att förverkliga FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Några av våra citat i skrivelsen till FN:

* Allmänt om regeringens svar till FN
”Den allvarliga samhällsbeskrivningen saknas i regeringens svar. I stället blir det svenska svaret en redogörelse för regerings- och myndighetsinitiativ utan att läsaren kan bedöma om de redovisade åtgärderna är rimliga utifrån de problem de ska möta. Det svenska svaret innehåller inte heller en fullgod och ärlig beskrivning av de resultat, eller brist på resultat, som de politiska besluten gett.”

* Om kommuner och landsting
”Lika Unika vill framhålla det positiva som nu utvecklas när det gäller uppföljning av funktionshinderspolitiken i kommuner och landsting.”

* Om diskrimineringslagen som dröjde
”Dock utgår vi från att propositionen kommer att ge Sverige en skarpare diskrimineringslagstiftning som kan bli ett vasst verktyg i att pressa på omställningen av vårt land till ett tillgängligt samhälle för alla.”

* Om jämställdhet och funktionshinderspolitiken
”Regeringens svar på frågan om jämställdhetsperspektiv inom funktionshinderspolitiken duger inte! Det borde utgå från den analys som Handisam gör av läget”.

”I de strategiska myndigheternas rapporteringar finns endast i fyra fall ett jämställdhetsperspektiv. Detta trots att det i de flesta fall finns goda skäl till att ett sådant ska finnas. Det visar att jämställdhetsarbetet ofta inte är en del av arbetet inom funktionshinderspolitiken och att myndigheterna behöver utveckla den delen av sitt arbete.”

* Om barn med funktionsnedsättning
”…Den svenska funktionshinderrörelsen har under lång tid arbetat för att barn med funktionsnedsättning som ofta tillsammans med sina föräldrar har många kontakter med myndigheter ska kunna få en samordnare som stöd i stället för att idag tvingas lägga oerhört mycket tid och kraft för sitt barns bästa gentemot myndigheter.

Frågan har utretts och förslag har presenterats men den viktiga reformen har försenats.”

* Om tillgänglighet
”Lika Unika menar att de brister som fortfarande existerar när det gäller tillgängligheten är allvarliga och bör uppmärksammas av kommittén i det fortsatta granskningsarbetet av Sveriges arbete att införliva konventionen.

Tyvärr är det inte bara takten i arbetet som är alltför långsam. Vi kan också se exempel på politiska förslag som, om de blir verklighet, vänder utvecklingen i fel riktning och riskerar att leda till försämringar av tillgängligheten.”

* Om hjälpmedel
”Idag råder stora olikheter mellan de svenska landstingen när det gäller hjälpmedelstilldelningen. Olikheter råder både vad och vilka hjälpmedel som kan beviljas och vad den enskilde får betala för sina hjälpmedel. Inom hjälpmedelsområdet saknas nationella riktlinjer.

Samtidigt saknas en självklar grundsyn att hjälpmedel måste finnas för livets olika skeden och att hjälpmedel därmed måste ses som en grundläggande rättighet för alla att få efter behov, med lika villkor över landet och utan merkostnader för den enskilde.”

* Om skolan
”Skolmyndigheterna redovisar att mer än två tredjedelar av de skolor man granskat under 2012 förtjänar kritik för hur de arbetar med särskilt stöd till elever som har behov av det. Det innebär för många elever med funktionsnedsättning  att de inte ges likvärdiga förutsättningar jämfört med andra elever.”

* Om jobben
”En central punkt är att det offentliga Sverige enligt konventionens artikel 27 g har förpliktat sig att ”anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn”. Vi ser idag hur trögt det går för statliga myndigheter, kommuner och landsting att på allvar gå före när det gäller att anställa utifrån ett sådant mångfaldsperspektiv. Idag är privata företag mer aktiva när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning.”

* Om oberoende MR-institution
”Att Sverige äntligen får till stånd en oberoende MR-institution med utgångspunkt i Parisprinciperna är enligt vår mening oerhört angeläget.”

Tisdagsaktionen född efter historiskt lagförslag

Veckan inleddes med att regeringen och Erik Ullenhag presenterade en lagrådsremiss om att skärpa diskrimineringslagen med bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Ett krav som sedan länge har drivits av funktionshinderrörelsen, inte minst de senaste åren i form av Torsdagsaktionens närvaro utanför Rosenbad varje vecka. Med regeringens aviserade förslag kan en viktig seger noteras för alla dem som kämpat för bättre tillgänglighet, mänskliga rättigheter och delaktighet.

Förslaget har mottagits med positiva reaktioner som betecknar det som ”historiskt”. Och visst är det tveklöst så att den markering som görs genom att skärpa diskrimineringslagen är en oerhört viktig markering från samhället: ”Bristande tillgänglighet är inte tillåtet”.

Det finns förvisso också invändningar mot förslaget. Den kanske saftigaste kritiken riktas mot att den skärpta diskrimineringsgrunden bristande tillgänglighet ska begränsas. Företag med färre än 10 anställda ska inte omfattas. En del andra reaktioner som kommit är att skrivningar i propositionstexten ger signaler om en alltför svag lagtext som bara omfattar enklare åtgärder. Några har reagerat över ett alltför snävt fokus på fysisk tillgänglighet när andra perspektiv också borde finans med.

Att förslaget nu är presenterat och på väg bort till riksdagen innebär verkligen inte att funktionshinderrörelsen lägger ner arbetet för ett tillgängligt, användbart och rättvist samhälle. Det arbetet fortsätter utanför makthavarnas lokaler. Men ”Torsdagsaktionen” förvandlas i stället till ”Tisdagsaktionen” och samtidigt flyttar man bort från Rosenbad och följer propositionens väg över Strömmen och fram till riksdagsbyggnaderna. Där är tanken att de ledamöter som sedan ska klubba den nya lagstiftningen ska ”peppas” till att arbeta om propositionen på några punkter där det brister i förslaget. Den nyfödda tisdagsaktionen kommer att samlas första gången den 18 mars mellan klockan 9 och 10 vid riksdagshuset, Riksgatan.

Lika Unika-bloggen och vår hemsida kommer löpande att skriva om hur arbetet med en skarpare diskrimineringslag går och om den nya ”Tisdagsaktionen” på plats utanför det svenska parlamentet.

Läs mer:
–  Lika Unikas kommentar till regeringens lagrådsremiss.
–  Lars Lindbergs blogg med reaktioner och länkar
Unga Hörselskadades blogg med reaktion och länkar
Maria Johanssons blogg
Arbetarbladet, Lisa Gemmel om lagförslaget.

Riksdagsdebatt 26 februari

riksdagen

 

 

 

 

Det kom upp en viktig nyckelfråga i dagens riksdagsdebatt om funktionshinderspolitiken. ”Går utvecklingen åt rätt eller fel håll när det gäller levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning”? Den som väljer att besvara frågan med ett ”ja” lutar sig möjligen tillbaka och drar slutsatsen att det mesta som kan göras redan är gjort. Ser man å andra sidan en utveckling i fel riktning kräver det förslag och initiativ för att ”vända skutan”.

Var hittar man svaren? Ja, det första är nog att fråga dem som är berörda, antingen direkt eller genom de organisationer som företräder dem. En annan tillförlitligt källa är måhända mer ”byråkratisk” men inte fel för det. De kartläggningar som våra myndigheter gör av utvecklingen och de analyser som också tas fram av Handisam. Den senare skriver i sin lägesrapport från förra året först om hur personer med funktionsnedsättning på område efter område har sämre levnadsvillkor och kommer sen till slutsatsen: ”Uppföljningen visar att utvecklingen mot de beslutade inriktningsmålen och delmålen går för långsamt” .

En väsentlig skillnad mellan ”går för långsamt” och ”går bakåt” kanske. Men oavsett det så känns det in på många människors skinn hur stödet i form av assistans försämras, hur färdtjänsten brister, hur svårt det kan vara att få ge av sin kompetens och kunskap på arbetsmarknaden och hur stödet till den elev som har behov av lite extrastöd blir sämre.

För långsamt” eller ”går bakåt”? Ja, på ett sätt står det i alla fall rejält stilla och det handlar om det viktiga paradigm- och värderingsskifte som verkligen måste till. ”Mänskliga rättigheter och inte ett ensidigt vård- och omsorgstänkande i synen på människor med en funktionsnedsättning eller som det en gång döptes till i en proposition: ”Från patient till medborgare”. Det är en av konventionens viktigaste syften och samtidigt ett område som knappast visar på några avgörande framgångar än så länge.

Dagens debatt behandlade ett motionsbetänkande om en rad områden där ledamöter lagt förslag. Motionerna avslogs allihop, oftast med hänvisning till att det ena eller det andra redan görs eller planerar att göras. Här fanns frågor om assistans, om ledsagarservice, om glasögon till barn, om tillgänglighet och om att arbeta ”skarpare” med att implementera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) i Sverige.

Några nyheter bjöd debatten knappast på men ska man minnas något var det kanske ledamöternas hyllningar till Torsdagsaktionens kamp för att diskrimineringslagen ska skärpas när det gäller bristande tillgänglighet. Och en annan sak under debatten är värd att uppmärksamma: Den granskning av Sveriges funktionshinderspolitik som FN nu gör omnämndes vid flera tillfällen, något som kanske betyder att granskningarna får en direkt påverkan på hur vi diskuterar funktionshinderspolitiken i Sverige. Du kan för övrigt läsa mer om FN-granskningen på Lika Unikas hemsida.

#Funkpol utanför politikens finrum

bild riksdagshemsidaIgår var det partiledardebatt i Sveriges riksdag. Med stort engagemang debatterade de ledande politikerna frågor som de (antagligen) tyckte var viktiga inför valen detta år. Till de frågorna hörde verkligen inte #funkpol och inte heller frågor om mänskliga rättigheter i Sverige utifrån ett bredare perspektiv. Det är dåligt och det är mycket olyckligt. Sägas ska att statsministern ändå använde ordet ”funktionshinder”. Det var i en kort analys av hur det ser ut på arbetsmarknaden. Fredrik Reinfeldt sa om gruppen arbetslösa i Sverige:

En av fem har olika former av funktionshinder. Många av dem stod tidigare helt utanför arbetsmarknaden. Nu är de en del av det som vi vill åstadkomma med vår verktygslåda, att hjälpa dem att få jobb.

Det var allt. Reinfeldt kunde förstås ha utvecklat resonemanget mycket mer. Detsamma gäller övriga partiledare som också undvek frågorna. Det var en markant skillnad jämfört med det budskap som Lika Unikas ordförande Agnetha Vikenger hade i ett öppet brev inför debatten:

”Mänskliga rättigheter och allas rätt till deltagande i samhället måste vara i fokus, inte som ett vård- eller omsorgsperspektiv. Ska det bli verklighet måste ni som är våra ledande politiska företrädare visa engagemang och höga ambitioner på det här området. Det har ni ett utmärkt tillfälle att visa redan under morgonens första partiledardebatt detta valår.

Det finns så mycket av detta som borde lyftas i en partiledardebatt. I Sverige år 2014 är inte de mänskliga rättigheterna fullt utvecklade. De kommer inte alla till del, på lika villkor, som politiker ibland säger sig önska. Kartläggningar av olika samhällsområden som arbete, skola och fysisk tillgänglighet visar att vi har mycket att göra innan Sverige är ett land där personer med funktionsnedsättning har samma villkor, samma rättigheter och samma frihet som andra.

Det kommer detta ”supervalår” att hållas många fler debatter. Det kommer att hållas många tal. Politik och samhällsfrågor kommer att dominera de svenska medierna framöver. Om nu inte den första debatten tog in funktionshinderspolitiken i ”finrummet” så får förhoppningen stå till framtiden: Det är väldigt många väljare som vill veta hur partierna ser på de frågorna och veta vad partierna vill göra nästa mandatperiod. Låt väljarna få de svaren, partiledare!

Mer att läsa:
Riksdagens protokoll från partiledardebatten
DN-ledare om debatten.

PS: Hashtaggen #funkpol används flitigt på Twitter som etikett för ”funktionshinderspolitik”.

Riksdagsdebatt om Sveriges svar till FN

Idag fredagen den 13 december debatterade riksdagen den svenska funktionshinderspolitiken och den granskning som FN nu gör av hur Sverige arbetar efter konventionen. Debatten, som pågick cirka en halvtimme, hölls efter en interpellation av Lennart Axelsson (S) till statsrådet Maria Larsson, (Kd). Frågorna gällde vilken inriktning som regeringens svar kommer att ha till FN inom områden som arbetsmarknad, skola, tillgänglighet, oberoende MR-institution och i frågan om personlig assistans.

Några punktvisa noteringar under debatten:

*  Regeringen bekräftar att den bild av läget som Handisam har visat i sina rapporter, ”det går för långsamt”, stämmer. Samtidigt ville man förstås framhålla områden med en positiv utveckling.

* Maria Larsson slog åter fast att regeringen återkommer med förslag om en skärpning av diskrimineringslagen så att den också klassar bristande tillgänglighet som diskriminering.

* Regeringen fortsätter bereda frågan om en oberoende MR-institution i Sverige, enligt bland annat det som konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ställer som krav.

* Det finns fortfarande en syn att personer med funktionsnedsättning som inte har nedsatt arbetsförmåga har samma ställning på arbetsmarknaden som arbetssökande i övrigt. Det är enligt ”politiken” den ”nedsatta arbetsförmågan” som är problemet.

Lyssna på hela debatten genom filmklippet ovan.
Läs mer:

Lika Unika-bloggens inlägg inför debatten
Svensk Handikapptidskrift skriver om debatten

Mänskliga rättigheternas dag 10 december

crpd bild
Idag den 10 december är det Mänskliga rättigheternas dag. Dagen instiftades 1950 för att hedra FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948. De mänskliga rättigheterna gäller för alla människor. För personer med funktionsnedsättning har rättigheterna dessutom tydliggjorts i en särskild konvention som Sverige har ratificerat och som trädde i kraft i vårt land den 14 januari 2009. Konventionen slår fast de mänskliga rättigheterna inom en rad områden och innebär ett genomgående uppdrag till de länder som skrivit under den:

Att arbeta för en genomgripande attitydförändring i samhället i synen på personer med funktionsnedsättning, från ”vård-, omsorgs- och sjukvårdsperspektiv till en fråga om mänskliga rättigheter för människor som har samma rätt som alla andra.

En och annan kanske frågar sig om det verkligen behövs en särskild MR-dag i Sverige? Vi som så ofta talar om MR-frågor när det gäller andra länder, och vi gör det med hög röst och inte utan trovärdighet i den internationella debatten? Ja, visst behövs det! Sverige är verkligen inte perfekt. Det vet inte minst den som har en funktionsnedsättning och kanske söker ett jobb, vill tillgodogöra sig utbildningen i skolan eller komma in på offentliga platser som idag ofta är otillgängliga. Det är många som varje dag upplever att Sverige behöver göra mycket mer!

Just idag, på de mänskliga rättigheternas dag, är det viktigt att uppmärksamma det som brister i samhället. Där är FNs granskning av Sveriges funktionshinderpolitik viktig, en fråga som tas upp i riksdagen på fredag. Det är också angeläget att reagera på politiska beslut som leder i fel riktning. Ett sådant är förslaget att försämra tillgängligheten i nya bostäder. Ett lagförslag på väg fram till riksdagen får nu kritik från Lagrådet som i sin kritik hänvisar till FNs konvention. Lagrådet menar att regeringen tydligare måste beskriva hur de nya reglerna förhåller sig till konventionens krav om förbättrad tillgänglighet.

Fler områden finns att förbättra, som skolan, arbetsmarknaden och inom kollektivtrafiken. Den som vet allra bäst om läget är förstås den som själv lever med en funktionsnedsättning och de organisationer som företräder personer med funktionsnedsättningar. Men även statens myndighet Handisam kan berätta om ”Hur är läget 2013″ och gör det med analysen är det går alltför sakta framåt. Och ännu år 2013 saknar Sverige den oberoende MR-institution som borde finnas för att driva på och övervaka arbetet med mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheternas dag behövs verkligen.

En angelägen debatt i Sveriges riksdag

riksdagen

Fredagen den 13 december är inte bara Lucia utan också en dag då den svenska riksdagen ska debattera FNs granskning av Sveriges funktionshinderspolitik och hur vi i vårt land förverkligar innehållet i FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Detta efter att en interpellation ställts i frågan av Lennart Axelsson (S) till statsrådet Maria Larsson. FN-kommittén i Geneve har, som bloggen skrivit om förut, ställt 46 frågor till regeringen om utvecklingen av politiken på olika områden.

Det är naturligtvis omöjligt att på förhand avgöra hur bred eller djup, hur lång eller kort debatten kommer att bli. Däremot finns i frågorna underlag till många viktiga diskussioner som förhoppningsvis engagerar ledamöterna. I interpellationstexten berör Lennart Axelsson den beskrivning av läget som presenteras i Handisams rapport ”Hur är läget 2013”. I texten står det:

”Först noterar man att ”inom alla de prioriterade politikområdena har grupper av personer med funktionsnedsättning sämre förutsättningar och lägre grad av delaktighet jämfört med övrig befolkning”. Sedan dras slutsatsen om hur politiken inte förefaller vara tillräckligt offensiv. ”Uppföljningen visar att utvecklingen mot de beslutade inriktningsmålen och delmålen går för långsamt”, skriver man. Mot den bakgrunden är det särskilt angeläget att uppmärksamma såväl FN:s frågor till Sverige som regeringens kommande svar.”

De konkreta frågorna handlar om bland annat jobben, skolan och tillgängligheten:

1. Vilken kommer inriktningen vara i regeringens svar till FN på frågorna om den besvärande situationen på arbetsmarknaden för många personer med funktionsnedsättning?

2. Vilka signaler avser regeringen att sända till FN-kommittén med anledning av frågorna till Sverige på utbildningsområdet?

3. Vad svarar regeringen FN-kommittén när det gäller arbetet med att förbättra tillgängligheten och att undanröja hinder? Avser regeringen att i det svaret tydliggöra frågan om en skarpare diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänglighet förs in som en diskrimineringsgrund?

4. Vilket blir den svenska regeringens svar till FN på frågan om inrättande av en fristående övervakningsmekanism/MR-institution i Sverige?

5. Vilket svar avser regeringen att ge FN på frågan om delaktighet för personer med funktionsnedsättning som för detta behöver individuellt stöd i form av personlig assistans?

Debatten hålls i det pass av interpellationssvar som startar klockan 09.00 på fredag. Lyssna!

Läs mer om Lika Unikas arbete med FNs granskning av Sverige

Mänskliga rättigheter och ovärdiga påhopp på en frihetsreform

I Lika Unika talar vi ofta om behovet av att förändra värderingar när det gäller synen på personer med funktionsnedsättning. Det behövs ett verkligt ”paradigmskifte” där ett Mänskliga Rättighets-perspektiv ersätter det patient- och vård/omsorgsfokus som nu råder. I helgen fick vi ännu ett kallt och upprörande exempel på behovet av förändrade värderingar.

När svenska kommuner prövar människors rätt till assistans är det uppenbart att behovet av hjälp hos den enskilde inte alltid kommer först. Ekonomi, budgethållning och uppdraget att pressa ned antalet assistanstimmar för behövande kommuninvånare verkar vara första uppdraget. Svenska kommuner, berättar Kalla Fakta, anlitar därför dyra konsulter vars främsta uppdrag är att tipsa sina anställda handläggare om vägar för att dra in på människors assistans. Inslaget i Kalla Fakta har självklart upprört många. Den som inte själv har drabbats eller har någon i närheten som fått känna av verkligheten kanske minns Emmy Skarps öppna brev i Aftonbladet nyligen. Rubriken ”Klockar ni era egna toabesök

Ett rikt välfärdsland som vårt måste kunna ge stöd och assistans till den som behöver det för att få livet att gå ihop. Det ÄR inte en bara en ”social insats” utan en frihetsreform som gör friheten möjlig för många och omvänt inskränker friheten om hjälpen minskar. Det ÄR ovärdigt redan med de många absurda ”tidsstudier” som människor tvingas gå igenom för att få sin assistans. Det ÄR som skådespelaren Jonas Fransson säger i sin avslutning i TV4 Nyhetsmorgon: ”Rättigheterna måste väga tyngre än det kommunala självstyret”.

I debattens efter programmet berättar många om den samhällsnytta det ligger i att öka människors möjligheter till ett bra liv genom assistans efter behov. Det är bra och det är riktigt. Det GÅR tveklöst att kalkylera och sifferexercera om nytta och samhällsplus. Men egentligen borde det räcka med ett enkelt faktum att människor har rätt till ett självständigt och fritt liv och med insikten att assistansen för många är det som avgör graden av frihet. Så långt borde välfärdssamhället Sverige ha kommit år 2013. Tyvärr verkar vi ha ha lång väg kvar till det samhällsklimatet.

Mer att läsa om reportaget: SRF:s ordförande Håkan Thomsson kommenterar på SRFs hemsida. – RBUs förbundsjurist Henrik Petrén kommenterar frågan i Föräldrakraft Kalla Faktas inslag om konsulternas råd till kommunerna DHR-bloggen, Rasmus Isaksson, om LSS och Kalla Fakta-inslaget. Nyhetsmorgon med Jonas Franksson Nyheterna med förre socialminster Bengt Westerberg