En inkluderande arbetsmarknad där vi ser förmågan?

amarkn dagar

Strax före sommaren presenterade Lika Unika rapporten Se förmågan, bland annat genom en debattartikel i Arbetet. Författaren Jan-Erik Nyberg beskriver läget på arbetsmarknaden utifrån de villkor och svårigheter som personer med funktionsnedsättning ofta har. I rapporten finns några konkreta rekommendationer om hur den mörka bilden kan bli lite ljusare. Ett starkt fokus är parterna på arbetsmarknaden och deras idag ganska kompakta tystnad när det gäller funktionshinderperspektiv och jobben.

Men rapporten och inte minst dess titel har också värderingsmässiga budskap som i grunden handlar om jämlikhet och delaktighet, om att ta tillvara mångfaldens stora kraft och att göra allvar av devisen om allas rätt till delaktighet i samhället. Då behövs också ett skifte i fokus, i rapporten illustrerat med förslaget att avskaffa begreppet nedsatt arbetsförmåga som idag politik och myndigheter nästan alltid använder efter ”funktionsnedsättning”.

Det är den arbetssökandes kompetens, erfarenheter och kunskaper som ska lyftas fram, inte begränsningar. Hur det ser ut med ”arbetsförmågan” avgörs också av vilka arbetsuppgifter det handlar om och om arbetet anpassas till den enskildes förutsättningar. Och ibland handlar hindren i stället om brister i åtgärder när det gäller tillgänglighet, kunskaper om funktionshinder och funktionsnedsättning och kanske till och med om bristande vilja att ta mångfald på allvar. Rapporten har en redogörelse för den norska arbetsmarknadspolitiken och beskriver en motvikt till det individuella begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”:

Fyra yttre barriärer försvårar för personer med funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden:

* Diskrimineringsbarriären – ogrundade föreställningar om personer med nedsatt funktionsförmåga;
*  Kostnadsbarriären – kan reduceras genom stöd till nödvändiga anpassningar av arbetsplatsen och liknande;
* Produktivitetsbarriären – den ekonomiska risken för den enskilde arbetsgivaren att  anställa någon som kan visa sig ha “nedsatt arbetsförmåga” i sin uppgift kan också mötas med insatser av det allmänna;
* Informations- och attitydbarriären – felaktiga föreställningar om personer med funktionsnedsättning kan vara ett hinder för anställning.

”En välfungerande och inkluderande arbetsmarknad” är namnet på en idékonferens i Stockholm i morgon, fredagen den 30 september 2016. Då anordnar Sveriges Kommuner och Landsting tillsammans med Arbetsförmedlingen sin årliga konferens om jobben. Deltagarlistan till denna första av två består av femton och en tredjedels liggande A4-sidor namn, en bred närvaro från viktiga aktörer från hela landet. Inte minst kommuner, landsting och Arbetsförmedlingen finns på plats, men också regeringen, näringslivet och några företrädare för civilsamhället. (bland andra Lika Unika).

En dag som blir till en kraftsamling för att få fart på jobben och få ned den så nedbrytande arbetslösheten? En dag med tydliga ambitioner att inkludera, ta tillvara mångfald och människors kompetens? Därför en dag med också ett tydligt funktionshinderperspektiv?

Tre programpunkter inger förhoppningar. Det handlar om att ”Tillvarata kompetensen…” hos bland annat personer med funktionsnedsättning. Det handlar om matchningen på arbetsmarknaden. Det handlar om ”Sociala krav i upphandlingar” som i sig har stor potential som dörröppnare till jobb. Inte självklart att just funktionshinderperspektivet kommer med där men i högsta grad rimligt att det gör det, både i form av krav på tillgänglighet och att leverantörer ska ha en viss andel anställda som har funktionsnedsättning. En fjärde punkt tar upp sociala företag som vägen för jobb för personer med funktionsnedsättning.

Det är mycket rimligt att också den inledande genomgången av arbetsmarknadsläget och av ”aktuella utmaningar” för arbetsmarknadspolitiken belyser den fjärdedel av Arbetsförmedlingens inskrivna som är arbetslösa, arbetssökande och har en funktionsnedsättning. Som framgår av den utvärdering av funktionshinderspolitiken 2011-2016 som Myndigheten för delaktighet har gjort är arbetslösheten högre bland personer med funktionsnedsättning.

För dem med ”nedsatt arbetsförmåga” är den 12,8%, utan detta 7,3 % och för övriga 5,1%. MFD anger att det finns en tendens till ökning av arbetslösheten hos den som har en ”nedsatt arbetsförmåga”. Så kallade svaga grupper, inbegripet personer med funktionsnedsättning, ställs allt längre från arbetsmarknaden framhåller man, inte minst vad gäller möjligheten till ett osubventionerat jobb.

Över morgonens konferens sveper förhoppningsvis in en ”Se förmågan”-vind som inspirerar och ger kraft att förändra och göra allvar av vackra politiska ord om ”arbete till alla” och ”EUs lägsta arbetslöshet”. Men inte minst är konferensen en bred samling av anställda i kommuner och landsting som idag sysselsätter nära en miljon anställda. Skulle de i sin roll som arbetsgivare visa vägen, gå före och anställa fler med funktionsnedsättning i sina ordinarie verksamheter så skulle det ha mycket stor betydelse på sysselsättningen. Där är kanske inte ”idékonferens” den avgörande insatsen utan att i praktiskt och faktisk mening anställa och utifrån en bestämd plan om mångfald alla arbetsplatser.

Eller med ord lånade av Heléne Fritzon, ordförande i SKLs förhandlingsdelegation som intervjuades för en tid sedan i en Dagens Samhälle-bilaga från Lika Unika och DHR:

Det behövs fler tydliga politiska ställningstaganden i kommuner och landsting. Det finns kommuner och landsting där det saknas politiska beslut eller riktlinjer som ökar möjligheterna för  personer med funktionsnedsättning  att bli anställda – detta måste förändras.

Så rätt. Gör så!

FN-målen Agenda 2030 – en chans vi inte får missa!

FNS mål

I september 2015 fastställde FN de nya utvecklingsmål – Agenda 2030 – som tar vid där ”Millennie-målen” slutade och således gäller från 2016. Målen är universella och gäller alla länder. De omfattar tre hållbarhetsdimensioner – den sociala, ekonomiska och miljömässiga. De har den övergripande och mycket förpliktigande principen ”Leave no one behind”.

När Sverige och de andra FN-staterna beslutade om Agenda 2030 fanns i beslutet något mycket angeläget: En signal från FN till medlemsstaterna inför deras arbete med att förverkliga agendan. Ett tydligt funktionshinderperspektiv togs in i både deklarationen och i mål/delmål. Personer med funktionsnedsättning måste inkluderas på allvar i Agenda 2030-arbetet var FNs markering.

I deklarationen till Agenda 2030 finns punkt 23 som den Internationella funktionshinderrörelsen i form av IDA lyfter fram som särskilt viktig för agendan. ”Människor som är sårbara måste ges egenmakt”. Personer med funktionsnedsättning tillhör de vars behov återspeglas i agendan och som måste inkluderas. Målen om utbildning och om arbete är två av flera där FN-signalen går igen: Lämna ingen utanför! Ta med ett tydligt funktionshinderperspektiv när ni arbetar med Agenda 2030.

Vad är då att ta med ett ”funktionshinderperspektiv”? Och vad innebär det att inte göra det? När Myndigheten för delaktighet beskriver det innebär det att man ”ska verka för att samhället redan från början utformas så att alla kan delta och att befintliga hinder för delaktighet systematiskt undanröjs.  Det handlar i första hand om att skapa generella lösningar i samhället”.

Eller så är det möjligen att i allt man gör som samhällsplanerare och beslutsfattare verkligen utgå från att vi människor är olika, består av en mångfald men har lika rättigheter och värde. Funktionsnedsättning är något som är en del av den mänskliga mångfalden. Det betyder att avsaknad av funktionshinderperspektiv inte tar hänsyn till alla, bortser från vissa. Det kan leda till (fortsatt) utestängning, kanske omöjliggöra delaktighet. Här var ju Agenda 2030-devisen den motsatta: ”Leave no one behind”.

Just nu planeras runt om i Sverige hur statliga myndigheter, kommuner, landsting, regioner, kommuner, civilsamhälle och andra ska arbeta med Agenda 2030. Myndigheterna har gett underlag till regeringen, en särskild delegation har tillsatts och den svenska regeringen har i en skrivelse till riksdagen redovisat sina planer för arbetet med Agenda 2030.

Jag hoppas att svenska myndigheter, den nu hårt arbetande delegationen, kommuner och landsting, företag och civilsamhälle tar fasta på FN-beslutets signaler. FN ersatte tystnaden, som inte sällan råder när det gäller funktionshinderperspektivet, genom att stärka sina mål och sin deklaration. Alla skulle med, ingen lämnas efter. Sverige bidrog till detta genom sin röst i FN. Det föranledde statsrådet Åsa Regnér att i ett tal inför FNs statspartsmöte i New York om FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning markera:

I truly welcome the clear references in the new agenda 2030 to gender equality and the empowerment of women and girls and the clear references to people with disabilities.
This is a break through.

Arbetet med FNs globala mål, Agenda 2030, är långsiktigt och brett. Det kommer att engagera och har verkligen goda förutsättningar att påverka samhället och människors vardag i positiv riktning. Just därför behövs funktionshinderperspektiv på alla nivåer och i alla verksamheter. Redan från början. I morgon, den 21 september 2016, är det sista dagen för våra folkvalda riksdagsledamöter att lägga motioner med anledning av regeringens skrivelse om Agenda 2030-arbetet i Sverige. Jag hoppas att många av riksdagens ledamöter engagerar sig. 

Här är en bra checklista för jobben, Annie Lööf!

annie och checklista

Bild på Centerledaren Annie Lööf (klipp från DN) och bild på funktionshinderrörelsens checklista om jobben

Det tillhör sannerligen inte vardagen att svenska partiledare lyfter fram det så viktiga funktionshinderperspektivet. Och det händer alltför sällan i debatten om jobben trots den högre arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning. Tystnaden blir ännu mer obegriplig om man ser till de åtaganden Sverige har som ratificerande stat av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, där rätten till arbete är central.

Mot den bakgrunden är det intressant att läsa debattinlägget av Centerpartiets Annie Lööf i dagens DN. ”Tillsätt kriskommission för arbetsmarknadsreformer” är rubriken och i texten lyfter centerledaren fram personer med funktionsnedsättning där hon skriver att ”Personer med en funktionsnedsättning har nästan 70 procent högre arbetslöshet än andra”.

Så långt är det utmärkt, när det gäller det första, viktiga steget att beskriva verkligheten och samhällsproblemen som de ser ut. Men det krävs mer när det sedan kommer till de konkreta förslagen. Partiet tar retorikens tretal i förslagsställandet med tre utpekade åtgärder: Ökad trygghet, anpassa regelverken till småföretag och ”sänkta trösklar”.

Ska rätten till arbete tillförsäkras också de många arbetslösa som har en funktionsnedsättning behövs mer än så. Därför tar Lika Unika-bloggen gärna det här tillfället till att tipsa om den checklista för jobbpolitiken som Lika Unika, Handikappförbunden och NUFT, ”Unga för tillgänglighet”, lämnade över till regeringen och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vid regeringens Funktionshinderdelegation den 23 november 2015.

Checklistan tar upp tio olika områden som funktionshinderrörelsen bedömer som mycket viktiga om rätten till arbete ska gälla alla i Sverige. Det handlar bland annat om att offentliga arbetsgivare ska vara förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning, att begreppet ”nedsatt arbetsförmåga” skrotas och om att verkligen korta tiden på Arbetsförmedlingen för att få en så kallad funktionshinderskod som ger rätt till förmedlingens stöd.

Centerledarens utspel idag tar upp ett välkommet, nästan bortglömt men oerhört viktigt perspektiv i jobbdebatten. Det är också helt nödvändigt om de höga mål som våra partier talar om när det gäller jobben ska kunna uppnås. Annie Lööfs förslag till kriskommission för arbetsmarknadsreformer kan stärkas om den tilltänkta kommissionen använder sig av funktionshinderrörelsens checklista för jobben. Det gäller en fråga som berör väldigt många människors levnadsvillkor: Rätten till arbete.

Ett enormt fokus på ett samhälle tillgängligt för alla?

Dåvarande torsdagsaktionen med budskapet bristande tillgänglighet är diskriminering utanför regeringens tillfälliga sammanträdeslokal i Visby

Dåvarande torsdagsaktionen med budskapet bristande tillgänglighet är diskriminering utanför regeringens tillfälliga sammanträdeslokal i Visby 2013.

För den som vill samhällsförändringen gäller det ibland att vara på hugget. Det är inte alltid som beslutsfattarna är med på tåget och beredda till initiativ. Men en väg ur politikens tvekan, tydliga nej eller ”vänta och se” till kloka förslag dyker ibland upp när det levereras citat från offentliga talarstolar. Det gäller att ha förmågan att se ljus i tunnlarna, hur svagt detta sken än må vara.

Ett exempel från gårdagens frågestund i riksdagen: (Läs protokollet här) Liberalernas Bengt Eliasson ställde en fråga till regeringen, i skepnad av Mikael Damberg, om man var beredd att ta ett större politiskt ledarskap för att myndigheter blir tillgängliga genom att skriva in tillgänglighet som tydliga uppdrag i regleringsbreven. Svaret från statsrådet blev trevande och här var Damberg ovillig att ha synpunkter på hur andra departements regleringsbrev ska utformas.

I en följdfråga pekade Bengt Eliasson på läget och bristerna hos många myndigheter. Han påminde här om den enkät från Myndigheten för delaktighet som varje år besvaras av myndigheter.

”22 procent av myndigheterna har backat 1 eller 2 poäng när det gäller tillgänglighetsarbetet. 37 procent står stilla, och det är fortfarande bara nio av de 257 som uppfyller kriterierna”.

Här vände Mikael Damberg från tveksamhet om regleringsbrev till en mer tydlig linje. Det blev, som han uttryckte det, ”något enklare för mig att hantera.”

”Den här regeringen sätter ett enormt fokus på att skapa ett samhälle som är till för alla. Tillgänglighetsfrågorna är en av de viktiga delarna. Där har regeringen tagit flera initiativ, och vi kommer att fortsätta göra det. Jag hoppas att vi kan göra det i brett politiskt samförstånd.”

Enormt fokus. Viktiga delar. Samhälle till för alla. Fler initiativ. Politiskt samförstånd. Kan ett åtagande att återkomma med konkreta politiska förslag som blir lagar och som sen ger samhällsförändringar i positiv riktning bli mer tydligt än så? Det är i så fall utmärkt. Det behövs mycket av den varan om de brister i tillgängligheten som människor möter dagligen ska kunna åtgärdas. Möjligen ska man hålla inne med jublet och applåderna ett tag. Vi vill ju faktiskt se förslagen först!

Ljudinspelning av frågan under riksdagens frågestund den 3 mars 2016. Har du problem att få ljudfilen att starta? Se och lyssna till frågestunden på riksdagens hemsida / webbtv.

Bruten bloggtystnad och en förklaring

likaunika-blogg-header

Så, sent omsider, ett första blogginlägg år 2016. Det fordrar en förklaring. Varje tystnad som lägger sig över frågor som handlar om mänskliga rättigheter och hur de ska stärkas för personer med funktionsnedsättning är olycklig, så också om bloggtexter uteblir.

I det här fallet finns det förklaringar som nog är acceptabla och en huvudanledning är tid.
Lika Unika har under en tid haft ett riktigt högtryck när det gäller andra skrivuppgifter. Vår förhoppning är att vi nu kan återgå till ett bättre flöde på bloggen och berätta om vad som händer och kanske minst lika viktigt om vad som borde hända i politiken men dessvärre inte händer. Och kanske framför allt hur Lika Unika ser på frågorna. Det handlar under detta år inte minst om den funktionshinderpolitik som ska sjösättas och gälla från 2017.

Här är länkar till några skrivelser som till en del har tagit tiden i anspråk och därmed prioriterats före nya bloggposter.

* 2017 ska en ny funktionshinderpolitik gälla för Sverige. 
I en skrivelse till Myndigheten för delaktighet som har uppdrag att arbeta med den nya strategin har Lika Unika lagt fram en rad förslag för att få en mer offensiv funktionshinderpolitik. Just nu arbetar Myndigheten för delaktighet med underlag till regeringen som ska lämnas till halvårsskiftet. Från 2017 är tanken att en ny politisk inriktning ska ersätta den nuvarande strategin.

FN-konventionen måste vara grunden i denna ”post-strategi”, tillsammans med FN:s Agenda 2030-mål. Sverige ska leva efter riksdagsmålet som antogs i december 2015 om full respekt för internationella åtaganden. Paradigmskiftet ”Från patient till medborgare” måste bli verklighet. Skillnader mellan kommunerna måste minska och alla myndigheter måste arbeta aktivt med funktionshinderpolitiken. Det är några punkter i Lika Unikas förslag. Läs mer om skrivelsen och Lika Unikas förslag här.

* En ny skrivelse om arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige
I oktober 2015 ordnade Kulturdepartementet ett möte med civilsamhällets organisationer om den MR-skrivelse som ska ta upp det samlade arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. Samtidigt bad man om synpunkter som underlag inför den skrivelsen och som skulle vara departementet tillhanda vid årsskiftet. Lika Unika har skickat in en rad förslag till departementet som du kan ta del av på vår hemsida under ”remissvar”.  Regeringen anger i sin propositionsförteckning för våren att skrivelsen om mänskliga rättigheter kommer till riksdagen i maj.

I skrivelsen tar Lika Unika upp en rad frågor som vi tror är angelägna för att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Visa viljan till ett verkligt paradigmskifte ”Från patient till medborgare” genom att flytta ansvaret för funktionshinderpolitiken till det departement som har hand om MR-frågor. Ta FN:s rekommendationer om brister i rättigheterna för personer med funktionsnedsättning på allvar. Dessa kom våren 2014 men fortfarande saknar vi ”att göra-listan” och budget för att komma tillrätta med bristerna! Rättigheter gäller alla i Sverige, även om vi har ett långtgående kommunalt självstyre. När man nu ser över kommunallagen borde kommunernas skyldighet att följa FN-konventioner arbetas in i den lagen. Och Lika Unika har självklart med ett långt stycke om den så angelägna MR-institutionen…

* Sverige ska äntligen få en oberoende MR-institution!
Det utlovade regeringen förra sommaren på DN Debatt. Nu handlar det om att formera den viktiga institutionen, något som riksdagens Konstitutionsutskott kommer att ansvara för. Tillsammans med övriga MR-aktiva organisationer i civilsamhället arbetar Lika Unika nu för att få en dialog med riksdagen om den nya MR-institutionen, bland annat genom ett seminarium senare i vår. Läs mer om Lika Unikas syn på MR-institutionen på vår hemsida. (klicka här)

* Nya mått för att mäta livskvalitet
En rad kartläggningar visar att personer med funktionsnedsättning många gånger har sämre levnadsvillkor än andra. Därför är funktionshinderperspektivet så viktigt att ha med när staten nu utvecklar alternativa sätt till BNP för att mäta livskvalitet. Det skrev Lika Unika med en rad exemplifieringar som svar på Finansdepartementets remiss ”Får vi det bättre”. Läs mer på hemsidan under remissvar.

* Ett reviderat Lika Unika-program för jobben (”Banbrytarprogrammet”)
Sedan bildandet av Lika Unika har federationen vid sidan av mänskliga rättigheter och FN-konventionen haft ett starkt fokus på frågor om arbete. ”Banbrytarprogrammet” är grunden för detta och handlar om att föreslå lösningar som kan bryta barriärer, få arbetsgivare att bli ”banbrytare” när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning och om det särskilda ansvar att vara förebilder som offentliga arbetsgivare har. Läs Lika Unikas uppdaterade program för jobben på vår hemsida.

Några fler skrivelser:
* Funktionshinderperspektiv när Sveriges arbete med FN:s kvinnokonvention CEDAW granskas
Länk till alternativrapporten där Lika Unika är en av undertecknarna.

* Funktionshinderperspektiv när Sveriges arbete med med FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter CCPR granskas. Lika Unika skrev ett inspel till det MR-nätverk som jobbat fram en alternativrapport.

* En ”Tillgänglighetslag” i EU som sätter press på Sverige?
EU-kommissonen har lagt förslag om ett direktiv som gäller varor och tjänster som Lika Unika hoppas blir en press på Sverige att öka tempot i tillgänglighetsarbetet. Läs remissvaret till EU-kommissionen på vår hemsida.

3 december – #ADay4All

3 dec”Together with persons with disabilities, we can move our world forward by leaving no one behind.”
FNs Generalsekreterare Ban Ki-moon i ett FNs generalsekreterare pressuttalande inför den Internationella Funktionshinderdagen den 3 december

Den Internationella Funktionshinderdagen uppmärksammas varje år sedan 1992 då FN:s Generalförsamling antog resolution 47/3 om dagen. Syftet var att främja förståelse för frågor om funktionsnedsättning och för att mobilisera stöd för ”värdighet, rättigheter och välbefinnande för personer med funktionsnedsättning”. Dagen proklamerades också för att medverka till ökad medvetenhet om det positiva i att integrera personer med funktionsnedsättning i alla delar av det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella livet i samhället.

I Sverige uppmärksammas dagen på flera sätt, både nationellt och lokalt i landet. Från Lika Unikas sida återkommer vi med ett utspel under denna dag för att markera hur viktig dagen är. Ett seminarium arrangeras av Handikappförbunden med föredrag och paneldiskussion.

På FN-nivå lanseras inför dagen en särskild loga och slogan. ”A Day for All”. Här är organisatörernas upprop i fulltext  (Engelska) Länk till hemsida: ”A day for all” )

This December 3, we come together to join persons with disabilities around the world in celebration of A Day for All. We take this opportunity to highlight how far we have come in recognizing persons with disabilities as just another manifestation of diversity in our communities, and to stand in support of a society that embraces that diversity, in all its forms and shapes.

There is plenty to celebrate and be proud of: since the first International December 3rd celebration in 1992, persons with disabilities have gained recognition of their rights by States across the globe, and with them, of their rightful place in society. But there is still much work ahead of us to turn those legal rights into a true revolution, in which diversity is fully embraced and lived. Therein lies one of our most precious social assets as a global community, one which can make our institutions more inclusive and democratic, and our societies more prosperous.

So let’s come together this day, to acknowledge the achievements and contributions of persons with disabilities to our families, workplaces, schools and communities. This day let’s also reaffirm our commitment to embrace diversity in our lives. This is truly a DAY FOR ALL, to celebrate and welcome persons with disabilities as part of our wonderful human diversity.

Dags att pressa Löfven om jobb och funktionsnedsättning!

löfven1-179x300Idag är det statsministerns frågestund i riksdagen. Stefan Löfven ska under en timmes tid besvara frågor från riksdagsledamöter. En inte alltför vågad gissning är att i alla fall något kommer upp om regeringens jobbpolitik och kanske om målet att pressa ner arbetslösheten till Europas lägsta.

Samme Stefan Löfven, då i opposition, som idag står i riksdagens talarstol blev ”smygfotograferad” av Lika Unika för 2,5 år sedan. Platsen var också då riksdagen och ett seminarium om hjälpmedel. Löfven bläddrade i Lika Unikas ”Banbrytarprogram” om jobben och vi tyckte att det vara mycket värdefullt. Men frågan är om Löfven och därefter den regering han leder tog till sig av idéerna?

Den som idag jämför hur verkligheten ser ut, hur den politiska debatten låter och hur regeringens konkreta politik för jobben ser ut inser att det här finns stora brister! Arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning är hög, Var fjärde inskriven vid Arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning. Människor som skulle kunna göra viktiga insatser på arbetsmarknaden ställs utanför och får inte chansen, trots att deras kompetens behövs. Samtidigt talar politiken nästan tyst om detta.

Det borde kunna erkännas som en självklar sanning: Den som inte tar med funktionshinder-perspektiven i jobbpolitiken kommer att misslyckas. Den som bortser från en så stor andel arbetslösa i sin politik kommer inte att klara mål om ”Europas lägsta arbetslöshet”: Den som tror att ”Samhall” och ”lönestöd” är tillräcklig politik mot arbetslösheten har i praktiken en mycket svag politik som inte bryter de barriärer av diskriminering, förutfattade meningar och kompetensbrister som idag ställer människor utanför arbetsmarknaden.

Det vore utmärkt om statsminister Stefan Löfven idag fick berätta om en mer heltäckande arbetsmarknadspolitik där också personer med funktionsnedsättning inkluderas på ett seriöst sätt. De vore utmärkt om regeringen inte deklarerade sig som enbart ”feministisk” utan också som en regeringen med ambitioner att vara föredöme genom att anställa fler med funktionsnedsättning i myndigheter, stat, kommun och landsting. Det vore oerhört viktigt om Löfvens läsning av vårt Banbrytarprogram hade gett inspiration och insikter som sen översattes till konkreta politiska förslag och åtgärder. Får vi de beskeden idag?

Läge att fråga när MR-institution kommer!

Onsdag. Det är eftermiddag och därmed närmar vi oss ännu en torsdag. Förra veckan var det ingen frågestund i riksdagen. Lika Unika-bloggens nya tradition med tips till riksdagsledamöterna uteblev därför. Men nu en ny vecka, en ny frågestund och det med närvaro av bland andra kulturminister Alice Bah Kuhnke. Det ger i alla fall en tydlig idé till fråga. Om Sveriges inrättande av en oberoende MR-institution.

Varför behövs en sådan? Ja, det finns många skäl, inte minst att Sverige faktiskt har åtagit sig att inrätta en sådan i och med att vi har ratificerat FN-konventionen CRPD om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är en viktig utgångspunkt. Men fler angelägna uppgifter för institutionen fanns nämnda i den kommentar som Lika Unikas ordförande Maria Johansson gav när regeringen skrev debattartikel om MR-arbetet:

– Vi ser gärna ett starkt fokus i MR-institutionens arbete när det gäller att främja arbetet med mänskliga rättigheter. Det våra medlemmar upplever i sin vardag är inte sällan stora brister på många samhällsområden där rättigheter idag åsidosätts i Sverige. Som FN i sin granskning har pekat på behöver MR-arbetet och förverkligandet av FN-konventioner stärkas i kommunerna. En ny institution kan bli en viktig motor i det arbetet.

Regeringen har alltså lovat en sådan. Men det räcker tyvärr inte att lova det på debattsidor. Texterna man presenterar där måste omsättas till verkstad, till konkreta propositioner och till pengar för att bedriva verksamheter.

När budgetpropositionen lades fram tidigare i höst så framkom glädjande nog att MR-institutionen omnämns. Däremot saknades konkreta pengar till inrättande. I stället skriver regeringen att man ska lyfta frågan i en kommande skrivelse om hela MR-arbetet i Sverige. Vad det betyder för starten av en viktig MR-institution är oklart och därför kan en bra fråga till statsrådet Alice Bah Kuhnke vara:

– När bedömer statsrådet att en högtidlig invigning av en oberoende MR-institution i Sverige kan hållas?

– Läs mer om MR-institution på Lika Unikas hemsida
– Lika Unikas ordförande Maria Johansson kommenterar MR-institution
– Regeringens debattartikel i DN om MR-institution 4/7 2015.
Riksdagsmotion av Désirée Pethrus, KD, om MR-institution.

Tips till riksdagen inför frågestund 1 oktober

rosenbad o riksdagenNy vecka och ny frågestund i riksdagen. Inför den, och som starten på en liten Lika Unika-bloggtradition, kommer här tips till ledamöterna på TRE bra frågor att ställa till statsråden. Vår förhoppning med det här återkommande blogginlägget är förstås att funktionshinderperspektiven får ett starkare fokus i politiken och att viktiga och aktuella politiska frågor diskuteras.

Vid riksdagens frågestund på torsdag den 1 oktober medverkar följande statsråd: Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S), Inrikesminister Anders Ygeman (S), Folkhälso-, sjukvårds- och idrotts­minister Gabriel Wikström (S), Gymnasie- och kunskapslyfts­minister Aida Hadzialic (S)

Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde. Not: Även om det tyvärr saknas i hennes statsrådstitel så är Åsa Regnér också ansvarigt statsråd för funktionshinderpolitiken. En utmärkt vecka att starta med frågestundstips, alltså.

Lika Unika-bloggens förslag till frågor:

* Till statsrådet Åsa Regnér
Om Sveriges åtgärder med anledning av  FN:s granskningsrapport 2014…

I maj förra året kom FNs kommitté med sin granskning av hur Sverige lever upp till sina åtaganden enligt FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I rapporten finns rekommendationer och en rad angelägna områden belysta där det idag finns stora brister och behov av politiska initiativ. Det handlar om viktiga samhällsområden som tillgänglighet, skola och arbete men också om övergripande frågor som brister i hur FN-konventionen följs i exempelvis kommuner och landsting.

Det finns ett stort behov av att FN-rekommendationerna omsätts till politiska förslag och beslut. I ett svar i riksdagen av Maria Larsson om regeringens beredning av FN-rekommendationer den 18 juni 2014 till Lennart Axelsson, (S), gav förre statsrådet Maria Larsson beskedet att det skulle göras en ”noggrann prövning av rekommendationerna innan slutligt ställningstagande görs till kommitténs rekommendationer”.

Min fråga till statsrådet är: När avser regeringen presentera resultat och politiska förslag till riksdagen med anledning av FN:s kritik och rekommendationer från 2014?

* Till statsrådet Gabriel Wikström
Om funktionshinderperspektiv i arbetet med kommissionen för jämlik hälsa..

Regeringen har tillsatt en särskild kommission som ska arbeta fram åtgärder som leder till minskade ohälsoklyftor. Inom en generation ska hälsoklyftorna vara borta. I direktiven till arbetet pekar regeringen på att det främst handlar om socio-ekonomiska skillnader men också ett jämställdhetsperspektiv. Att personer med funktionsnedsättning tillhör de grupper som drabbats svårast av ohälsan är i direktiven närmast en parentes.

I ”Hur är läget” för 2015 skriver Myndigheten för delaktighet att ”endast 42 procent bland personer med funktionsnedsättning uppger att hälsan är god i jämförelse med övriga befolkningen, där andelen ligger på 82 procent”. Man visar också att ”det är tio gånger vanligare att personer med funktionsnedsättning upplever sin hälsa som dålig, 20 procent jämfört med 2 procent bland övriga”.

Min fråga till statsrådet är: Hur avser regeringen säkerställa att den omfattande ohälsan hos personer med funktionsnedsättning får ett starkt fokus i kommissionens arbete?

 *  Till statsrådet Åsa Romson
Om brister i Arbetsförmedlingens målformuleringar…

Den så kallade ”samarbetsregeringen” har i många sammanhang uttryckt höga mål om sysselsättningen. Den ska, enligt regeringsförklaringen 2014 pressas ner till den lägsta i EU år 2020. Det säger sig självt att om det målet ska uppnås så måste en ökning av sysselsättningen komma inte minst i grupper som idag har störst svårigheter att få jobb. Idag är var fjärde inskriven på Arbetsförmedlingen en arbetssökande som har en funktionsnedsättning.

Trots detta har regeringen inte i årets regleringsbrev till Arbetsförmedlingen 2015 tagit med gruppen personer med funktionsnedsättning i den formulering av målområden som finns på dess förstasida. Det är uppseendeväckande och är närapå en garanti för att målet inte uppnås.

Jag vill fråga statsrådet Åsa Romson: Vad avser regeringen vidta för åtgärder för att ett starkare fokus ska läggas inom arbetsmarknadspolitiken så att människors resurser och vilja att arbeta tas till vara, också för dem som har en funktionsnedsättning?

Bakgrund:
Varje torsdag klockan 14 samlas våra parlamentariker till frågestund i riksdagen. Där medverkar fem statsråd som svarar på frågor inom sina ansvarsområden. Ett statsråd har också till uppgift att varje frågestund svara på övergripande frågor. En gång i månaden ”omvandlas” frågestunden till en sådan med statsministern som svarande.

Länk till frågestundernas protokoll / webb-TV-sändningar på riksdagens hemsida.
Läs mer om FN-granskningen på Lika Unikas hemsida.
Intervju i Föräldrakraft med Gabriel Wikström om regeringens kommission för jämlik hälsa

Nya FN-mål – också svenska mål!

FNS mål

”By 2030, achieve full and productive employment and decent work for all women and men, including for young people and persons with disabilities, and equal pay for work of equal value”

Världssamfundet i FNs skepnad har i helgen antagit 17 universella mål och 169 delmål i en ny agenda för hållbar utveckling. På svenska heter dokumentet ”Förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling.” Målen kommer att gälla de närmaste 15 åren och ska förverkligas i alla världens länder. De är universella, något som innebär att också Sverige ska arbeta för att nå upp till de uttalade ambitionerna som utvecklingsmålet är ett uttryck för.

När nu utvecklingsmålen har ersatt FNs tidigare millenniemål innebär det också ett betydelsefullt synliggörande av den omkring miljard människor (cirka 15 procent av världens befolkning) som lever med en funktionsnedsättning. De var helt bortglömda i tidigare dokument men finns nu omnämnda såväl i delmål som i många indikatorer som ska användas för att följa utvecklingen. De är viktigt för alla med en funktionsnedsättning men också för att åstadkomma den hållbara utveckling som är en förutsättning för oss alla.

Eller som FN:s experter, bland andra FNs rapportör som arbetar med rättigheter för personer med funktionsnedsättning Catalina Devandas, har uttryckt det:

”The inclusion of persons with disabilities in the SDGs is fundamental if we are to achieve sustainable development that is genuinely rights-based.”

I en kommentar till sluttexterna säger MyRights ordförande (och tidigare Lika Unika-ordföranden) Tiina Nummi-Södergren:

”Millenniemålens resultatuppföljning visar att personer med funktionsnedsättning har exkluderats från de senaste årens positiva utveckling. Till exempel saknar 90 procent av barn med funktionsnedsättning fortfarande tillgång till utbildning. I den nya utvecklingsagendan har detta tagits på allvar, vilket bland annat har resulterat i att det nya utbildningsmålet betonar vikten av en inkluderande skola med hög kvalité.”

FN-mål nummer åtta lyfter fram rätten till arbete för alla och är tydligt med att det också omfattar personer med funktionsnedsättning. Den som råkade leva i tron att målen egentligen handlade om fattiga länder och deras utveckling borde här se att också Sverige omfattas. I vårt land är arbetslösheten hög bland personer med funktionsnedsättning som utgör ungefär en fjärdedel av de inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Trots att människor vill och kan arbeta förnekas många den rätten i Sverige år 2015. Men som FN-målen uttrycker det så ska allas vilja att bidra med sin arbetsinsats tas tillvara.

Därför är de nyligen beslutade målen något som Sverige och svenska beslutsfattare måste leva upp till. I arbetet med målen har ansvarigt statsråd varit biståndsminister Isabella Lövin men de gäller i hög grad också statsråd som Ylva Johansson i uppdraget som arbetsmarknadsminister. Här kan FN-målen kanske till och med leda till att regeringen i sitt Regleringsbrev till Arbetsförmedlingen skriver in rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på förstasidans angivna mål för förmedlingens verksamhet. Idag saknas det tyvärr.

Läs mer:
Dagens Nyheter om utvecklingsmålen.
MyRighs hemsida om utvecklingsmålen.
FN -nyheter: FN-experter om vikten av funktionshinderperspektiv